Bloggen Minnesvärt drivs av de flitiga folkbildarna Olle och Lotten Bergman i Eskilstuna. Här publiceras korta porträtt av kulturpersonligheter som riskerar att glömmas bort. I dag, 15 oktober 2013, kan man läsa om Hjalmar Bergman. Skribent är Hjalmar Bergman Samfundets ordförande Peter A. Sjögren.
http://minnesvart.com/hjalmar-bergman/ .

Nu har den kommit, boken om Hjalmar Bergman och Sven Delblanc. Läs på förlagets hemsida:
http://www.carlssonbokforlag.se/archives/7753 .

Sonja Svensson, styrelseledamot i Hjalmar Bergman Samfundet skriver: ”Jag fick genom en god vän  veta att ett Bergmanporträtt skänkts till min gamla Uppsalanation Södermanland-Nerikes av Sven Delblanc i mitten av 80-talet. Båda var hedersledamöter där. Antikvarien sände mig ett foto på porträttet som visade sig vara ett provtryck av Gösta Ottossons tavla som sitter i foajén på Hjalmar Bergmanteatern i Örebro. Hade i sammanhanget tur i två avseenden: när jag sökte på nätet hittade jag samma tryck till försäljning och köpte in det och ett av de fotos teatern har lagt ut visar porträttet på foajéväggen.”
Sonja Svenssons foto., styrelse4ledamot
Sonja Svenssons foto.

Här har städats. Det gick som man kan förvänta sig – jag blev stående med en bok i handen. Boken var Hjalmar Bergmans ”Markurells i Wadköping” (1919), och en tanke hade avbrutit rörelsen mot bokhyllan. Bokens kärna är en studentexamen, och med tanke på sonens förestående studentfirande kändes den lockande att läsa om. När tidningen en halvtimme senare hörde av sig med artikelidén var svaret givet.
Det är en märklig liten bok, runt 200 sidor lång, som utspelar sig under ett enda dygn på en enda plats, nämligen Wadköping, en sömnig småborgerlig stad med långsam å, fyrkantigt slott samt en domkyrka med torntupp. Tidens och rummets enhet finns där alltså, men med handlingens blir det mera knepigt. Boken handlar om en rad ting – om stora och små människor, om adel och uppkomlingar, om fäder och söner (samt mödrar och söner), om erotik, kärlek och död samt om mat, dryck och slagsmål – eller helt enkelt om staden Wadköping. Den allvetande, ibland lite beskäftiga berättaren håller oss ständigt underrättad om klockslag och dag. Så inleds boken i soluppgången – ”vid pass klockan 3 f.m” – och avslutas i solnedgången. Dagens datum är den sjätte juni 1913, alltså för precis hundra år sedan.
Detta är en bok om den gamla tiden, vilken kändes främmande redan 1919, då den först publicerades. Under läsningen erinrade jag mig en annan samtida författare, Gunnar Serner, som under namnet Frank Heller skrev äventyrsberättelser från den förkrigstid, som man redan under kriget började betrakta som en avlägsen idyll. Det fanns efterfrågan på förkrigsberättelser, och Bergmans böcker hade dittills inte varit några större succéer. Det blev dock ”Markurells i Wadköping”.
Staden är dock ingen verklig idyll. Korruption och nepotism hör till vardagen. När uppkomlingen Markurell hotar att sätta häradshövding de Lorche i konkurs träder hela stadens societet (representerad av välgörenhetssamfundet Jesu Krubba och den gamla släkten Rüttenschöld) till häradshövdingens försvar. Ändå är häradshövdingen och Markurell samma andas barn – den förre må ha fina anor och vackra anletsdrag, medan den senare har rävrött hår och är allmänt obehaglig, men de delar ändå ”en lönnlig punkt, som äventyrade karaktärens i övrigt orubbliga fasthet”.
Jämfört med felstegen i de adliga salongerna känns det som en bagatell då värdshusvärden Markurell tågar till läroverket, bjuder rektor och censorer på mat och årgångsviner samt donerar 30000 kronor till minne av sonens mogenhetsexamen. Muta? ”Om jag velat muta herrn, så hade jag gjort det på fem röda minuter. Och då hade herrn gått avsides och tackat sin gud och inte flåsat som en flodhäst. Det är en donation.”
År 1919 lästes ”Markurells” som en komedi. Man ville ha en idyll, och då tolkade man boken så. Egentligen finns här hjärtskärande tragedier. Den första antydan får man i bokens inledningsscen, som mest påminner om en förvriden tablå eller ett fotografi, där en katt lurar på en råtta medan en försupen lektor undrar om de är verkliga. Katt och råtta-leken fortsätter sedan genom boken. Markurell är den katt som hotar staden. I sin vederstygglighet är han också lik stadens fabrik, ”den hotfulla jätten, vars svarta hjässa höjde sig över Berget” och som hör till staden ”i judiciellt och administrativt hänseende”, men ”icke i moraliskt”. Föga förvånande har fabriken grundats av häradshövdingen. Såväl uppkomling som fabrik hotar den gamla ordningen, men är också nödvändiga för den nya tidens framväxt.
Också vi lever i en föränderlig tid, liksom människor nog har ansett sig göra det senaste seklet. Det finns ibland en ironi hos Bergman – häradshövdingen har problem med Balkankriget och önskar fred, men läsaren vet att allt snart blir betydligt värre.
Möjligen kan en läsare i dag besväras av det långsamma berättandet. Det första kapitlet innehåller en återblick på stadens förflutna och gestalternas historia, vilken berättas medan katten väntar på råttan och lektorn undrar om han fått dille. Det dröjer innan scenen upplöses. Så hissar Markurell flaggan, och berättelsen är i gång. Det må vara omständligt, men det är mästerligt gjort. Vi får se kapitlet som en prövning av vårt oroliga tålamod, som snabbt vill zappa vidare till nästa sensation.
Hjalmar Bergman var en stor författare. Det hindrar inte att han kan vara nog så elak mot sina gestalter. Han hånar dem, skuffar dem som de tuffa grabbarna gjorde i skolan, visar upp dem som fula och skamfilade, viskar till oss att också de sköna är fula, om än invändigt. Ibland kan man bli lite stött, för man är ju så modernt känslig. Groteskerierna överflödar, och understundom känns det som att bevittna en Bruegel, med den vulgära fru Markurell, överstinnan vars förstånd ibland stannar och den fule, obehaglige Markurell, som beskrivs som ”ett helvetets helgon”. Och likväl är de alla så mänskliga. Balansgången kan erinra om Bellmans, vars figurer samtidigt är å ena sidan horor och suputer, å den andra gudinnor och gudar. Hjalmar Bergmans gestalter är vår egen skrattspegel, samtidigt outsägligt löjliga och korrupta och ytterst lika oss själva.
Det finns sommarböcker. Egentligen är inte detta någon sådan, ty den saknar sommarbokens lätthet. ”Markurells i Wadköping” är en bok som berör. Den må vara komisk, men den är inte leende. Vid ett tillfälle nämns det att ”kanske var den 6 juni 1913 en av dessa vitmenade försommardagar, som för de gamla är ett dödens och förgängelsens hus”. Döden är ständigt närvarande, både faktiskt och symboliskt. Och ändå blommar Wadköpings syrener, liksom de gör utanför fönstret när detta skrivs. Solen går upp klockan tre, och så firas förstås studenterna. ”Juninatt blir aldrig av”, skrev Harry Martinson. Inte heller tragedin i Wadköping blir av – men man vet inte. Det är – skrev den gamle litteraturprofessorn Tideström i en artikel – en bok som tål att läsa om. Nästa gång märks kanske en än större svärta.

27 oktober 2012
Seminarium om Hjalmar Bergman och Sven Delblanc
Beröringspunkter, likheter och skillnader mellan dessa två författare behandlas i ett seminarium på ABF-huset i Stockholm, Sveavägen 41, lördag 27 oktober 2012 kl. 10–12, 13–15. Preliminärt program: Lars Ahlbom, ”Konstnärsrollen hos B resp. D”; Kerstin Dahlbäck, ”Brevskrivarna B och D”; Hans-Göran Ekman, ”Herr von Hancken”; Carl-Magnus Hugoh, ”Dostojevskij/B/D”; Lars Lönnroth, ”Amerikabilden hos B och D”; Åsa Mälhammar, ”Skälmar hos B resp. D”; Conny Svensson, ” Renässans, fascism och massturism. B, D och Florens”; Sten Wistrand, ”Misantropin hos B och D”.
Arr. Hjalmar Bergman Samfundet och Delblancsällskapet


RÄTTELSE: betr. DVD-visningen i mitt meddelande i går är rätt datum i punkt 2 onsdagen den 21 mars (inte februari). Ursäkta!

Universitetslektor Per-Olof Mattsson vid Stockholms universitet har på Hjalmar Bergman Samfundets uppdrag sammanställt den troligen fullständigaste och mest aktuella bibliografi som beståtts någon svensk författare. Den innehåller inte bara Bergmans eget författarskap från romaner och pjäser över tidnings- och tidskriftsbidrag till brev och vykort, utan också översättningar, teateruppsättningar och filmatiseringar i Sverige och utlandet samt allt som skrivits om Hjalmar Bergman och hans författarskap.

Bibliografin kommer att finnas tillgänglig i Stockholms universitets tjänst för elektronisk publicering, och förhoppningsvis kan vi låta trycka en mindre upplaga. Den som redan nu vill ha bibliografin kan mejla Samfundets styrelseledamot Peter A. Sjögren (pasjogren (a) telia.com).

Hjalmar Bergman Samfundet


Hej här är ett tips och litet preliminär information om ett par programpunkter våren 2012.
1. I Sveriges Radio P1 måndagen den 13 februari kl 14 sänds programmet Biblioteket. Där kommer Marja Talgre och samfundets styrelseledamot Göran Everdahl att samtala om Farmor och Vår Herre samt Clownen Jac.
2. På kvällen tisdagen den 21 februari ca kl 19 planerar samfundet en medlemsträff med DVD-visning av TV-teaterns föreställning från 1961 av Swedenhielms med Edvin Adolphson, Gunnel Broström, John Elfström, Margareta Krook och Sven Lindberg m.fl. Visningen äger rum i Östermalms föreningsråds lokaler, Valhallavägen 148.
3. I början av april utkommer Hjalmar Bergman Brev III. Breven är redigerade och kommenterade av Kerstin Dahlbäck. Samfundet planerar att på Bokmässan i Örebro presentera den nya boken vi ett seminarium någon av dagarna den 13–15 april. Boken kommer då också vara möjlig att avhämta för medlemmarna. Till de som inte kan vara med då kommer boken distribueras på annat sätt.

Mera information om samfundets vårprogram kommer senare.

Välkomna!
Johan Hirschfeldt
Ordf.

Kjell Bergqvist spelar Markurell

”Markurells i Wadköping” sätts upp av Stockholms stadsteater i höst, med Kjell Bergqvist i titelrollen. Premiär 19 oktober. Samfundets styrelse undersöker om vi kan ordna en gruppbokning.

Hjalmar Bergman Samfundet har i september 2012 skrivit ett andra brev till Umeå universitet i ärendet om Hjalmar Bergman Korrespondenser 1900-1930. Det brevet har följande innehåll (tyvärr klarar jag inte vissa tekniska anpassningar av texten vid återgivandet här):

Rektor vid Umeå universitet
För kännedom:
Helge Ax:son Johnsons Stiftelse
Riksbankens Jubileumsfond
Svenska Akademien
Vetenskapsrådet
DiVA
SwePub    
Ref. Elektronisk publicering av Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930, Ert dnr 190-1491-21
Vi hänvisar inledningsvis till vårt brev till universitetet, ställt till rektor, av den 4 juni 2012 där vi sammanfattningsvis anförde:
Umeå universitets nätpublikation av ”Hjalmar Bergman Korrespondenser 1900–1930” uppvisar brister i fråga om kraven på vedertagen god sed inom förlagsvärlden resp. vetenskapssamhället. Detta bör ge universitetet anledning till åtgärder.
Genom universitetets överbibliotekarie fick vi ett brevsvar dagtecknat den 21 juni 2012. För detta tackar vi. I brevsvaret anfördes bl.a. följande.
Umeå universitet har inte deltagit i publicering av denna databas och har inte heller något inflytande eller ansvar för dess innehåll. Universitet har inte medverkat till denna publicering på annat sätt än genom att universitets enhet HUMlab varit tekniskt behjälplig vid upprättandet av webplatsen. Denna medverkan har skett på konsultbasis och som ett led i HUMlabs metodutveckling av det digitala kulturarvet men inte inneburit något inflytande eller ansvar för dess innehåll.
Därefter synes två saker ha skett.
1) Universitetets logotype har inte tagits bort från websidan utan flyttats från första sidans övre högra hörn ovanför uppgifterna om Marianne och Sverker R. Ek som ansvariga utgivare till mitt på sidan till höger efter uppgifterna om Samarbetspartners (HUMlab och Forskningsarkivet vid universitetet).
2) Sverker R. Ek har hos Myndigheten för radio och TV ansökt om att bli ansvarig utgivare för databasen med Marianne Ek som ställföreträdande utgivare. Hans ansökan om tillstånd har medfört en registrering hos myndigheten med uppgift om honom som ansvarig utgivare. (Ställföreträdande utgivare är en i yttrandefrihetsgrundlagen fullt möjlig funktion men uppgifter om ställföreträdande utgivare tas inte upp i sådana tillståndsbevis.) Beviset återfinns på http://www.radioochtv.se/Tillstand-och-registrering/Sok-i-registret/?entry=8ff599d3-f993-4e89-b5f2-6f279297b46e.
Med logotypens förflyttning markeras det samarbete som universitetet också bekräftat i sitt brevsvar. Vidare har Sverker R. Eks ensamansvar som ansvarig utgivare för databasen nu lagts fast.
Det förhållandet att logotypen fortfarande finns kvar på websidan – och nu närmare kopplats till vissa av universitetets enheter – kan vi dock inte förstå på annat sätt än som ett uttryck för att universitetet på visst sätt inte bara ”medverkat till” utan också fortfarande medverkar och fortlöpande kommer att medverka till och i publiceringen. Är denna tolkning felaktig bör detta förhållande föranleda en åtgärd från universitets sida. Det synes nämligen finnas visst utrymme för åtgärder från ett universitets eller en annan myndighets sida, även i situationer som den nu aktuella, när myndighetens logotype används på ett sätt som den inte vill ställa sig bakom.
Det är dock även av andra skäl som vi har funnit anledning att återkomma till universitetet i denna sak.
Det förekommer nämligen andra offentligen tillgängliga uppgifter om universitetets deltagande i eller medverkan till publiceringen av denna databas.  Dessa uppgifter har dessutom tillkommit som ett resultat av universitetets egna funktioner.
1) DiVA är en offentligt tillgänglig databas som innehåller publikationer som har publicerats och registrerats vid de olika lärosätena. I DiVA finns en registrering av verket. Där finns ett antal uppgifter. Bl.a. anges där tre författare Sverker R. Ek, Marianne Ek och Fredrik Palm. Under rubriken ”Förlag:” anges Umeå universitet.
2) SwePub är en offentlig databas som innehåller referenser till de forskningspublikationer som finns registrerade i för närvarande ett trettiotal svenska lärosätens publiceringsdatabaser. Umeå universitet är ett av de lärosäten som levererar data till SwePub. Verket Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900 -1930 har registrerats i denna databas. Som författare anges samma tre personer som i DiVA. Därefter finns bl.a. följande uppgifter:
Umeå universitet Humanistiska fakulteten. Institutionen för kultur- och medievetenskaper.
Umeå universitet Humanistiska fakulteten. Humlab.
Umeå: Umeå universitet, 2012
Om Umeå universitet finns alltså i dessa publikationer information av ett slag som brukar betecknas som utgivaruppgifter. Dessa uppgifter härrör från universitetet och är inte identiska med den inregistrerade och rättsligt gällande uppgiften om ansvarig utgivare. – Det kan ju för övrigt överhuvud finnas anledning att allmänt överväga hur registeruppgifter om elektroniska databaser under utgivaransvar lämpligen bör betecknas i biblioteksdatabaser. Begreppet ”förlag” blir här knappast en adekvat beteckning.
Vidare kan anmärkas att HUMlab:s Fredriks Palms medverkan – oavsett hans insatser för formgivningen – i akademiska sammanhang veterligen knappast kan betecknas som ett författarskap, i vart fall inte enligt de av Vetenskapsrådet uppställda kriterierna för god forskningssed.
Även om universitetet i sitt brevsvar redogjort för sin medverkan i projektet, som beskrivits som begränsad, finns alltså här flera omständigheter som gör att läget fortfarande framstår som motsägelsefullt och kan leda allmänheten vilse.
Så länge uppgifterna i DiVA och SwePub kvarstår oförändrade står universitetet i faktisk mening bakom publikationen. Även detta förhållande bör därför enligt vår mening ge anledning till ytterligare åtgärder från universitetets sida.
                                          
Ordförande i                                                           Ansvarig för brevutgivningen
Hjalmar Bergman Samfundet                                  Albert Bonniers Förlag                        
Stockholmsvägen 74                                              Kapellgränd 17
182 74 STOCKHOLM                                          116 25 STOCKHOLM
Kerstin Dahlbäck, prof. em.
Redaktör för Hjalmar Bergman Brev
Lill–Jans Plan 5
114 25 STOCKHOLM