Den 19 februari 2014 bör räknas som en märkesdag i svensk litteraturhistoria. Då presenterades fjärde och avslutande delen i sviten Hjalmar Bergmans brev – nästan fem år efter den första år 2009. Det hela är ett redan till det yttre fantastiskt verk som upptar 20 cm utsökt vackra bokryggar i bokhyllan.
Bonniers förlag, som utgivit så gott som allt av Bergman, stod för gästfriheten på Nedre Manilla, och speciellt inbjudna var medlemmarna i Hjalmar Bergman Samfundet; ca 40 hade hörsammat inbjudan.
Eva Bonnier tog emot och prisade med blommor och champagne dem som genomfört det mödosamma projektet: främst naturligtvis utgivaren Kerstin Dahlbäck (hennes insats är så enorm att man häpnar!) men också förläggaren Hans Isaksson, förlagsredaktören Harriet Fyrberg och den stilsäkre formgivaren Lars Paulsrud. Hon lovordade även de insatser som gjorts av Hjalmar Bergman Samfundet.
Eva Bonnier och Lars Paulsrud
Kerstin Dahlbäck med bukett och butelj
I kongenial omgivning fick gästerna lyssna till Kerstin Dahlbäcks lärda – och med all rätt lättade – tillbakablickar. Hon har faktiskt varit med på den Bergmanska resan i åtskilliga decennier och kunde blicka tillbaka på den allra första början till brevutgivningen, liksom samarbetet med sådana legendarer i Samfundet som Johannes Edfelt, Örjan Lindberger och Erik Hjalmar Linder.
Kerstin Dahlbäck i talarstolen
Efter styrelsekollegan och författaren Arne Johnssons engagerande uppläsningar av flera brev tog Hans Isaksson till orda och uttryckte sin stora glädje över det fullbordade verket. Så avslutade Samfundets ordförande Peter A. Sjögren den mer föredragande delen av sammankomsten med Samfundets varma tack till alla som bidragit till det vackra slutresultatet. (På bilderna nedan, uppifrån och ner, Arne, Hans, Peter.)
Och gästerna kunde sedan, med glas i hand, bese inte bara Nils Dardels kända porträtt av Hjalmar själv utan hundratals andra både tidigare och senare författarporträtt. Samt efter samspråk med likasinnade avtåga lyckligen försedda med den nyutkomna volymen.
För övrigt torde få författarsällskap ha lyckliggjort sina medlemmar med så många tryckta verk som Bergmans samfund. Utöver medlemsprogram och utflykter ytterligare ett argument att sälla sig dit.
(Text och bild Sonja Svensson)
