Berlin var inte ”mitt hjärtas stad” för Hjalmar Bergman. Det var Florens, dit han kom redan som ung och dit han återvände många gånger i livet. Men Berlin blev en viktig stad för Bergman mot slutet av hans liv, fast på ett övervägande negativt sätt. Hit flydde han från hustrun Stinas kvävande (som han upplevde dem) omsorger, här kunde han få utlopp för sin homosexualitet, som han avskydde. Sin inre konflikt dövade han med ”cognac och cox” (kokain). Så levde han några höstmånader årligen från 1926. Till slut tog detta leverne kål på hans i grunden starka fysik och han avled på sjukhuset Nordsanatorium på nyårsdagen 1931.
I Hjalmar Bergmans brev och i hans almanackor kan man följa hans liv praktiskt taget dag för dag, även perioderna i Berlin. Han bodde ömsom på hotell, ömsom i hyrda lägenheter. Adresserna finns kvar även om det inte alltid är samma byggnad som står på dem. Det är alltså möjligt att vandra i Bergmans spår i Berlin, och det är vad en grupp på 20 personer från Hjalmar Bergman Samfundet gjorde 19-21 september i år. För de praktiska arrangemangen stod Carina Axelsson vid resebyrån Ask Mr Nilsson, och vår ciceron i Berlins geografi var Annika Bless, perfekt svensktalande, mycket sakkunnig, entusiastisk och väl förberedd på vår grupps önskemål och behov.
Kort reseberättelse
Efter ankomst till Tegel vid lunchtid på lördagen möttes vi av guiden, som satte oss på den väntande bussen och tog oss till en typisk tysk resturang vid Friedrichstrasse för lunch. Efter avnjutna weiss- och currywurstar m.m. blev det bussightseeing runt Berlin som slutade vid vårt hotell intill Kurfürstendamm. Gemensam middag på en närbelägen restaurang. På bilden nedan guiden Annika Bless och Samfundets förre ordförande Johan Hirschfeldt på lunchresaturangen Maximilians.
Ett minnesmärke från sightseeingen: ett tomt bibliotek, nedsänkt i marken, på platsen för nazisternas första bokbål 1933.
Söndagen var den egentliga Hjalmar Bergman-dagen. Guiden Annika hämtade oss halv tio och satte oss på en vanlig lokalbuss för transport en bit västerut till första målet: Konstanzerstrasse 1, där Bergman bodde i hyresrum en kort tid hösten 1926.
Samfundets ordförande Peter A. Sjögren läser ur brev avsända från Konstanzerstrasse 1.
Några veckor senare flyttade han tillsammans med sin unge protegé, den tyske skådespelaren Werner Fütterer, till en egen lägenhet på Paulsborner Strasse 1. Där står nu det tyska Klasslotteriets arkitektoniskt bemärkta hus. Ytterligare längre västerut ligger hotell Kronprinz vid Kronprinzendamm. Här bodde Hjalmar som tonåring med sin pappa Claes redan 1899, och byggnaden är fortfarande, eller snarare ånyo, hotell. I brev hem till mamma Frédrique röjer sig den blivande författaren: ”efter afäten supé uppsökte vi Unter den Linden och gingo gatan framåt seende på det lifliga folket. Rätt som vi gingo kommo vi till ett stort hus framför hvilket en stor mängd människor hade samlat sig. Då och då klöfs män af några beridna poliser och i deras kölvatten följde vackra ekipager med rikt dekorerade militairer. Vi slöto oss till hopen och gapade som den. Då – plötsligt gick en rörelse genom massan, kom en stor vagn med förfärlig fart rullande och däri satt – der grosse Kaiser! Som en blixt var han borta men det var roligt att ha’ sett’ en.”
Efter hotell Kronprinz var det tid för dagens längsta förflyttning, denna gång med S-bahn, till Invalidenstrasse 115 nära Nordbanhof (på Bergmans tid Stettiner Bahnhof). På adressen står fortfarande den byggnad som en gång var Hotel Nordland, nu mest läkarmottagningar. Här hade Hjalmar bott flera gånger tidigare, även tillsammans med Stina, och det blev hans sista adress i Berlin. Det var en märklig känsla att stå framför denna byggnad, fullt igenkännlig från fotografier från tiden, och det blev naturligt nog resans höjdpunkt.
”Hotel Nordland” i dag
Därmed var vandringen i Bergmanspåren slut. Återstod på söndagseftermiddagen lunch på en krog i de nyrestaurerade jugendkvarteren Hackesche Höfe, en sevärdhet i sig. (En av byggnaderna ses i vinjettbilden ovan.) Därefter promenad via Museumsinsel till Historisches Museum, där vi hann med både en tillfällig utställning om tysk ockupation i tolv länder under andra världskriget samt den del av den permanenta utställningen som rör 1900-talet. På kvällen mycket god och trevlig middag på en italiensk restaurang.
Vår skickliga guide Annika Bless tackades med ett Hjalmar Bergman-bokstöd
Måndag förmiddag var till fritt förfogande. På eftermiddagen avslutades reseprogrammet med ett besök på de nordiska ländernas ambassadområde. På ett gemensamt planlagt område har alla de fem nordiska länderna byggt var sin arkitektoniskt särpräglad ambassadbyggnad, som vi fick en utvändig visning av. Ambassaden hade också haft vänligheten att ställa ett mötesrum till vårt förfogande, där jag, i Kerstin Dahlbäcks beklagliga frånvaro, läste hennes föredrag ”Berlin och Bergman” och där vi hade en avslutande diskussion.
Så återstod bara flyget hem.
Peter A. Sjögren
Foton Clas Jackert och Peter A. Sjögren
