Vid Hjalmar och Stinas grav!

Vi börjar firandet av Hjalmar Bergmans 140-årsdagd den 19 september 2023 vid graven på Norra kyrkogården

Samling klockan 09.00 vid Hjalmar Bergmans grav på Norra Kyrkogården. Uppvaktning med tal och kransnedläggning. Ingar Beckman Hirschfeldt, ordförande Hjalmar Bergman Samfundet, talade först (se nedan), Madelene Spinord Semenets, ordförande Kultur- och fritidsnämnden, Örebro framhöll i sitt tal Hjalmar Bergmans betydelse för Örebro och Charlott Torgén, kyrkogårdsantikvarie förklarade graven för en kulturgrav och satte ned en skylt om detta. Kjell Nyttig från Kammarorkestern spelade vackert klarinett mellan inslagen.

Hjalmar Bergman dog på nyårsdagen 1931 i Berlin. Han hade då varit i ett bedrövligt skick en längre tid. Han hade varit ovän med sin fru Stina men han hann att försonas med henne i ett sista telegram. Stina blev så chockad av beskedet om Hjalmars död så hon låg till sängs i veckor, kunde inte vara med på begravningen.

Hjalmar Bergmans kista skickades hem per tåg, där loket var draperat med fanor. På stationen Stockholm Norra – (den station som låg närmast Norra kyrkogården i Stockholm) -möttes Hjalmar Bergmans kista av studenter från humanistiska föreningen och studentteatern, som följde kistan i procession vägen till kyrkogården, där han kremerades dagen därpå. På begravningen spelades Hilding Rosenbergs musik till Markurell i Wadköping och en elegi av Stenhammar till Hjalmar Bergmans pjäs Lodolezzi sjunger. Anders Österling som talade för Penklubben och svenska författarkollegor sade att han var ”den störste givaren i sin generation”.

Ja Hjalmar Bergman läses och spelas än idag. En stark supporter hade han i litteraturhistorikern Göran Hägg som skrev de fantastiska förorden till pocketserien med nio Bergman-romaner som Wahlströms &Widstrands givit ut.

En annan trogen läsare av Hjalmar Bergman är Kerstin Ekman. I hennes senaste bok Min bokvärld berättar hon om böcker som hon läser och läser om däribland Hjalmar Bergmans romaner Jag Ljung och Medardus och Vi Bookar, Krokar och Rothar.

De första tio åren efter Hjalmars död hade Hjalmars urna förvarats i en låda i kassavalvet på Bonniers förlag. En fint snickrad låda som enligt skrönorna använts som fotpall för att nå de övre hyllorna. När förlaget så småningom såg till att Stina fick hem urnan, då beställde hon dubbelurnan som hon sedan haft i sin lägenhet eller på sitt skrivbord på sina olika arbetsplatser till sin död.

Efter Stinas död 1976 tog Abbe Bonnier hand om dubbelurnan och en delegation tog sig till Örebro för gravsättningen. Det ösregnade. Kyrkogården var så vattensjuk så att en träspång måste läggas ut.

Nog kan man se Hjalmar som en annan sagans Sankte Per le roat i sin himmel.

Johannes Edfelt var en ung själsfrände till Hjalmar Bergman (Stina trodde ett tag svartsjukt att han var en ”undanstucken son”).

De hade träffats i Uppsala 1926 och blev nära vänner efter att Johannes läxat upp den betydligt äldre Hjalmar som gjort en erotisk framstöt mot Johannes.

Edfelt skriver om deras korrespondens att ”mycken humor spelar och glittrar i de epistlar jag mottog från Hjalmar under hans sista tid men intrycket av hans svårmod och sjuklighet överväger ändå.”

 Ett brev från Hjalmar Bergman till Johannes Edfelt den 16 juli 1927 innehåller en dikt skriven enligt Hjalmar ”igår”: Den passar väl att läsas idag:

En gång ville jag dö/ det var att strö/ dunlätt aska över flammande låga/ det var att råga/ livet.

/Åren gick. Jag ville dö./ Det var att strö en skovel mull över glödande malm /hetta och kvalm/ livet.

/Nu vill jag dö, /sänka en gnista i snö./ Din död, käre, gjorde mig döden lätt./ OCH DU FICK RÄTT/ O DÖD

”Se där Även jag skriver vers” tillfogar Hjalmar.

Johannes Edfelt var dock den bättre poeten när han tog farväl av Hjalmar Bergman med dikten In aeternum vale dvs Farväl för evigt ur Aftonunderhållning från 1932.
Johannes Edfelt var ju initiativtagare till Hjalmar Bergman Samfundet som bildades 1958 och var ämnat som stöd till forskningen och utgivningen av Hjalmar Bergmans samlade skrifter. Edfelt har haft stor betydelse genom sina insiktsfulla kommentarer till de 30 volymerna i Samlade skrifter.

Kära Hjalmar Bergman-vänner! Vi är här och kan lägga ett darrande hjärta på Hjalmars grav. Frid över hans minne.