Markurells i Wadköping”, från 1919, är Hjalmar Bergmans mest kända roman. Fylld av burlesk komik och subtilt allvar och med en handling som utspelar sig under en enda dag har den lockat till dramatisering många gånger. Först av Bergman själv, för Radioteatern 1929, mest bekant i Gustaf Molanders och Hans Dahlins tv-serie med Edvin Adolphson i huvudrollen, som gick i repris i Sveriges Television så sent som i januari år.
Och nu senast, hösten 2015, på Göteborgs stadsteater med manus av Dennis Magnusson och i regi av Dennis Sandin. Det är en lyckad överföring till scenen, där allt väsentligt av romanens rätt komplicerade handling har tagits tillvara och både komik och allvar fått tillbörlig plats. Mutlunchen i läroverkets kollegierum blir rättmätig höjdpunkt och dramats peripeti. Dan Ekborg i huvudrollen har skapat en egen Markurell utan att snegla på föregångare, mer känslosam än brutal. Fru Markurell blir i Carina M. Johanssons gestaltning en starkare och mer självständig hustru och mor än vad man har varit van vid. Av de mindre – men viktiga – rollerna fäste jag mig särskilt vid Mia Höglund-Melins fru de Lorche.
Peter A. Sjögren
