Vid Hjalmar och Stina Bergmans grav

Vid Hjalmar Bergmans grav 19 maj 2018

Sedan 1976 ligger här Hjalmar och Stina i en dubbelurna, som Stina beställt. De första tio åren efter Hjalmars död hade Hjalmars urna förvarats i en låda i kassavalvet på Bonniers förlag. En fint snickrad låda som enligt skrönorna använts som fotpall för att nå de övre hyllorna. När förlaget så småningom såg till att Stina fick hem urnan, då beställde hon dubbelurnan som hon sedan haft i sin lägenhet och på sitt skrivbord på sina olika arbetsplatser till sin död.

Efter Stinas död tog Abbe Bonnier hand om dubbelurnan och en delegation från Bonniers förlag tog sig till Örebro för gravsättning. Det ösregnade. Kyrkogården var så vattensjuk så att en träspång måste läggas ut.

Nog kan man se Hjalmar le roat i sin himmel.

När Hjalmar Bergman dött i Berlin skickades hans kista hem med tåg och på stationen på Stockholm Norra – den station som låg närmast Norra kyrkogården-möttes den av studenter från humanistiska föreningen och studentteatern, som följde kistan i procession vägen till kyrkogården, där han kremerades dagen därpå. På begravningen talade bland andra Anders Österling.

Johannes Edfelt, som var en ung själsfrände till Hjalmar Bergman (Stina trodde ett tag svartsjukt att han var en ”undanstucken son”) var ju initiativtagare till Samfundet och utgivningen av Hjalmar Bergmans samlade skrifter.

Edfelt har skrivit om Hjalmar Bergmans dialog med döden, som den speglades i deras korrespondens från när de träffades första gången 1926 och till Hjalmars död på nyåret 1931. Edfelt skriver att ”mycken humor spelar och glittrar i de epistlar jag mottog från Hjalmar under hans sista tid men intrycket av hans svårmod och sjuklighet överväger ändå.”

Ett brev från Hjalmar Bergman till Johannes den 16 juli 1927 innehåller en dikt skriven enligt Hjalmar ”igår”: Den passar väl att läsas idag:

En gång ville jag dö/ det var att strö/ dunlätt aska över flammande låga/ det var att råga/ livet.

/Åren gick. Jag ville dö./ Det var att strö en skovel mull över glödande malm /hetta och kvalm/ livet.

/Nu vill jag dö, /sänka en gnista i snö./ Din död, käre, gjorde mig döden lätt./ OCH DU FICK RÄTT/ O DÖD

”Se där Även jag skriver vers” tillfogar Hjalmar.

Kära Hjalmar Bergman-vänner! Äntligen är vi här och kan lägga blommor på Hjalmars och Stinas grav. Frid över deras minne.