Jonas och Helen

Hjalmar Bergman skrev Jonas och Helen 1926, ett år som annars var horribelt. Konflikterna med Stina var många och skilsmässa var nära. I detta läge skriver han romanen Jonas och Helen med underrubrik En studie över fantasi och ungdom. Erik Hjalmar Linder som har skrivit ett ordentligt kapitel om boken menar att det förefaller som om Bergman flyr raka vägen till sin förlovningstid och suger ut varje uns av både idyll och panik. Hjalmars fästmansbrev från 1905-1908 finns utgivna. Fotot ovan av Stina är taget under förlovningstiden 1904.

Likheterna med Flickan i frack  (1925) är många: ett ungt gnabbande kärlekspar i centrum, öm raljans i synen på deras förlovningsbekymmer, en visserligen överseende men dock avslöjande belysning av föräldragenerationen.

Handlingen utspelar sig i Paris 1888 med tillbakablickar på främst Jonas uppväxt.

Jonas Kerrman och Helen Bourmeister är kusiner men det vet de inte om till en början. Jonas är resultat av ett snedsteg av Jonas mamma prästfru Kerrman. Hans pappa är Helens mammas bror, J.A.C. Loewen, Jase kallad, stilig kapten mer känd som falskspelaren och avskydd och utestängd av familjen Bourmaister. När kärlekshistorien rapporteras hem till föräldrarna Bourmaister uppstår kris. Pappan Fabian är magnifikt upprörd medan mamman mer avvaktande. De åker till Paris.

Jonas förhållande till sin pappa är komplicerat, en ”far” endast en vecka om året. Jonas beundrar till en början sin pappa och har storslagna föreställningar om honom tills han en dag blir förnekad av honom inför en klasskamrat och hans fina mormor. Pappan förnekar Jonas och säger att ”det är en gosse som jag tar en smula vård om. Hans mor är en avlägsen släkting.” Bergman kan inte låta bli att kommentera detta med en parentes (Den som förvånar sig över det onödiga tillägget om gossens mor har aldrig mött en boren lögnare.) Pojkens beundran för pappan upphör omedelbart och han utber sig att fadern inte längre ska säga att han är en heder för sin far. Tablå! Jonas är långsint ska det visa sig.

Skildringen av Jonas förhållande till sin pappa är på många sätt berörarande och ger förklaringar till Jonas lite buffliga framtoning i Paris.  Kapitlet ”Gode gud, låt hans pekfinger gå vidare” kan läsas som en fristående novell  om ett barns förtvivlan, Linder undrar om författarens medkänsla någonsin spelat så öppet och fritt och nått så djupt som i detta stycke, denna barnstudie. 

Jase Loewen bekostar Jonas vistelse som praktikant på en bank i Paris, vilket är det första han kostat på honom sedan han fick nya stövlar. Han kommer att bo på samma pensionat som Helen och hennes bröder, sedan Helens mamma avslöjat i ett brev till Jase var hennes barn bor.  Jase ber Jonas genast flytta dit. Helen blir intresserad av den vackra ynglingen. Han försöker vara tuff men en sierska avslöjar att han är lite dum och rädd. Helen blir förtjust. Helen vet inget om Jonas men Jonas blir varse vem hon är när de förälskade står framför ett stiligt lejon och hon skryter med sina fina släktingar Loewen. När Helen lite senare friar till Jonas tackar han nej. Gifta sig med en Bourmeister aldrig! Jonas menar att familjen Bourmeisers kraftiga avståndstagande till hans far varit grym och orättvis.

Helens två bröder lata och obegåvade vad det verkar ställer till det för sig genom att uppmuntra en stackars flicka, som sedan försöker ta livet av sig. Polisen blir inblandad och just då kommer föräldrarna Bourmeister till Paris. De möts av Jonas – chock! Helen har skickat honom eftersom bröderna är häktade som inblandade i självmordsförsöket. Jonas visar sig vara en uppfinningsrik konfliktlösare och pappa Bourmeister blir lite imponerad. Han blir inte glad när Jonas nöjd med sig själv vill att ett eventuellt äktenskap mellan honom och Helen man först ska efterhöra mammans och pappans synpunkter. När pappans synpunkter kommer med reservationer och meddelandet att avvakta hans ankomst till Paris blir Jonas upprörd och skickar ett avvisande telegram som Jase får på väg att stiga på tåget. Hans glädje att åter vara inne i leken var alltså kortvarig och hjärtinfarkten slår till. Han kommer inte att åka till Paris. Han dör. Släktingarna på platsen bestämmer att inget berätta utan bara att Jase inte kommer. Jonas är lättad och allt slutar väl. Bröderna rentvås och föräldrarna accepterar Jonas med glädje.

En studie i fantasi och ungdom. Ja minsann! Väl värd att bekanta sig med!

Samfundet ordnar bokcirklar om Jonas och Helen. En är i Stockholm hemma hos Ingar Beckman Hirschfeldt onsdagen den 9 december kl. 18 med en enkel måltid på Fatburs Kvarngata 19 vid Södra station. Anmälan ingar.ibh@gmail.com eller 070 404 66 12.

Bokcirkeln i Örebro är hos Inger Hullberg på Järntorgsgatan 9, onsdagen den 16 december kl. 18 med en enkel måltid. Anmälan senast den 14 december inger.a.hullberg@gmail.com eller 070 674 56 60. Välkomna!