Kerstin Dahlbäck berättar om några fotografier.

Lördagen den 17 april efter årmötet som startar 10.oo på ZOOM. Anmälan till Gunnel Grundberg gunnel.grundberg@gmail .com

Jag ska berätta om författaren Hjalmar Bergman, lite kort om hans liv och mer om hans böcker.

Hjalmar Bergman, född 1993, växte upp i Örebro med en älskad mamma två systrar och en fordrande pappa. Det finns flera adresser i Örebro märkta med Här bodde Hjalmar Bergman men det ståtliga bankpalatset kallat Borgen, där pappan var kamrer hade en våning där familjen bodde. Idag är Borgen hotell med Bergman-vibbar.

Hjalmars skildring i romanen Jag Ljung och Medardus är kanske inte självbiografisk i strikt mening. Lite av Hjalmar finns nog i alla tre pojkarna Love, Ljung och Medardus. Det är en helt makalös barndomsskildring.

Den tragikomiska historien om den förmodade stölden av prostens silverdosa där såväl Medardus som Ljung straffas fastän oskyldiga. Medardus erkänner för att rädda Ljung. Även Ljung pressas att erkänna. När Love hittar silverdosan i sin ficka räddar han Ljung men undgår inte att straffas av sin ångestridna pappa. Dörr efter dörr låses fram till pappans arbetsrum där straffet ska utmätas. Mamman har flytt huset.

Hjalmar reste tidigt utomlands och Florens blev hans återkommande mål. Han promenerade, läste och skrev. Och skrev brev.

I Fästmansbreven 1905 – 1908 får vi möta Hjalmar sedan han träffat Stina Lindberg, dotter till skådespelarna Augusta och August Lindberg och de gifter sig 1908. Stina är 20 år, Hjalmar 25. Han ställer hårda villkor på obrottslig lojalitet. Svartsjukan anas redan och den kommer att prägla deras liv.Som nygifta flyttar de till Lindesberg men det blir många nya adresser genom åren. Först när de får sommarstället på Segelholmen får de en fast punkt och där skriver Hjalmar flera av sina bästa verk.I mitten av 20-talet knakar äktenskapet rejält och Hjalmar åker utomlands på egen hand och träffar unga män och lever farligt. Hotell Nordland i Berlin blir hans sista adress.

Hjalmar Bergman skrev oavbrutet romaner, pjäser, filmmanus, noveller, sagor, höll föredrag, skrev artiklar och brev tills han stupade, 47 är gammal.Han avlider nyårsdagen 1931 nedgången och alkoholiserad. Kistan med stoftet anländer till Stockholm från Berlin den 8 januari. Medlemmar ur studentteatern i Stockholm tar emot kistan.

Hjalmar Bergman Samfundet bildades 1958 för att säkerställa utgivningen av Hjalmar Bergmans samlade skrifter i 30 band, kommenterade av Johannes Edfelt.

Årsböcker kom ut fram till 1987 och sedan en skriftserie. Senast utgivna är Hjalmar Bergmans brev 1-4.

Mycket finns på nätet. Ett urval brev finns tillgängliga och sökbara på Umeå universitets hemsida, en bibliografi sammanställd av PO Mattsson finns på DiVAportal, på Litteraturbanken finns Hjalmar Bergmans verk tillgängliga som e-text eller faksimil.

Samfundet har en hemsida och finns också på Facebook, i gruppen Hjalmar Bergman och hans vänner, dit ni är välkomna!

Erik Hjalmar Linder en av stiftarna av samfundet skrev den stora biografin över Hjalmar Bergman, första delen Sju världars herre 1962, Kärlek och fadershus farväl 1973 och Se fantasten 1983.

     

 

Våren 2019 bad  DELS De litterära sällskapens samarbetsorganisation sällskapen ( samfunden) att välja de tre bästa titlarna av ”sin författare”. Dessa skulle samlas i en ”kanon” och ges ut. I somras kom resultatet i form av en pocketbok kallad Sverige läser.

Hjalmar Bergman Samfundet gjorde så att vi bad medlemmar att presentera var sin valfri bok och sedan röstade vi både på plats och på mejl. De nominerade var:

Hans nåds testamente, Vi Bookar, Krokar och Rothar

Fru Gudrun på Hviskingeholm Dansen på Frötjärn

Mor i Sutre, Markurells i Wadköping Herr von Hancken

Farmor och vår Herre, Jag, Ljung och Medardus

En döds memoarer Flickan i frack Chefen fru Ingeborg

Clownen Jac

 

 

Vi började med Hans nåds testamente

Vad handlar den om? Klassisk komediintrig om ett testamente. Aktörer: en knarrig adelsman, en snitsig betjänt, en intrigant änkeprostinna, 3 – 4 ungdomar, oroliga föräldrar, tjänstefolk och undersåtar.

Handlingen utspelar sig på en herrgård, Rogershus som regeras av baron Roger Gustaf Adolf Abraham Bernhusen de Sars, svensk friherre, tyskromersk riksfriherre, fd ryttmästare och titulär kammarherre, fideikommissarie till Rogershus och herre till Björkenäs, Klockeberga mfl domäner, kommendör av Kungliga Nordstjärneorden, riddare av Kunglig Svärdsorden.). Han ska fylla 65 år.

Han ska uppvaktas av allt folket på gården med tal barnkörer och flaggviftande. Förstämning när Änkeprostinnan anmäler sin ankomst, baronens syster och satmara.

Men baronen låter sig inte skrämmas han har beslutat att han ska fira sin födelsedag med att skriva sitt testamente och sätta den unge Jacob Enberg som huvudarvinge på villkor att han gifter sig med Blenda, baronens förmodade dotter med en vacker tjänsteflicka Mimmi.

Han har länge hört Blenda och Jacob leka och nojsa i trädgården. Flörten livar upp honom och han vill spela försyn.

Änkeprostinnan Hyltenius har med sig sina söner Per och Roger som hon räknar ska får ärva brodern.

Inget blir som någon har tänkt sig. I full komedistil omkullkastas allt och det hela slutar med att Blenda säger blankt nej till villkoret att gifta sig med Jacob.

Vad är det som hänt. Jo Blenda har plötsligt efter att ha varit en flamsig och lättförälskad flickunge plötsligt fått insikt i livets realiteter när hon får höra illasinnade rykten om sin mamma. Per Hyltenius blir lika upprörd som Blenda av dessa rykten och Blenda ser det och blir berörd kanske förälskad. Per är en stor klumpig drasut, det är måhända ett porträtt av författaren som ung? Blenda är det Stina?

Baronen ser också ”att pojken är verliebt”, änkeprostinnan ser det också och smider nya planer för att få baronen att ändra sitt testamente till Blendas fördel. Så slutar romanen. Jakob som svartsjukt skjuter av sitt jaktgevär mot Per, reser med far sin till Italien och baronen skriver till advokaten.

Varför ska man läsa Hans nåds testamente? Den är känd för sin raljerande komediton med baroner och betjänter, påminner lite om Wodehouse, men det är också en skildring av förälskelsen olika faser som griper tag. Blenda som inte vill bli bestämd över. Jakob analyserar sin svartsjuka, hur skulle det kännas att slå henne? Jag tänker på Hjalmar Bergman i Fästmansbreven.

Wadköping får sitt namn först i Markurells.  Men samma stad anas redan i Vi Bookar, Krokar och Rothar som kom 1912 som också är en stadskrönika men med en svartare social botten med fabrikörer och fabriksarbetare, råttor och läsare. Där får man också se hur det gick för Blenda. Men hon är inte huvudperson.

Louise Krok, dotter till Julius Krok, ingenjör med visioner, är den 8-åring som utsågs att leda kriget mot Råttkungen och de andra råttorna, sedan Blekängsbarnen tröttnat på att ”få stryk och nästan ingen mat för de elaka råttornas skull ”och sedan skomakare Hagelin blivit utskrattad när han på Blekängsmadammernas uppmaning tagit upp råttfrågan i fullmäktige.

Louise ledarskap sätts på prov liksom hennes simultanförmåga, ty att leda ett krig mot självaste råttkungen är ingen sinekur. Småsyskon kinkar, hundar sliter sig, truppen vacklar och myteri hotar. Berättelsens temperatur höjs, när 16-årige Benjamin dyker upp och ifrågasätter såväl operationen som Louises kompetens – ” en flickslänga” och ”blodsugareunge” spottar han ur sig och blottlägger så de klassmotsättningar som är hela romanens huvudtema. Louise hanterar situationen och han dryper av. Men än är slaget inte vunnet.

Man får läsa själv!

Och läs Kerstin Ekman om boken i samfundets essäbok Himmel, Helvete och galenskap. Elva författare läser Hjalmar Bergman.

En döds memoarer är den bok som många Bergmankännare sätter högst. Den är en blandning av släktkrönika, spökhistoria, idéroman och äventyrshistoria. I släkthistorien kan man läsa in Bergmans egna minnen av en morfar och hans trädgård. Pojken Jan Arnberg är ännu ett pojkporträtt som Hjalmar Bergman gör med stor inlevelse. Sedan urartar historien i jakten på pappans patent på medicinen Tuberkulin. Slutar mardröms-illa…Man får associationer till Poe, Dostojevskij eller varför inte Bulgakovs Mästaren och Margarita. Boken översattes till många språk.

Bergman blev besviken på att En döds memoarer inte gjorde större succé och beslöt sig för att nästa bok skulle bli det!

     

Nämligen Markurells i Wadköping. Romanen Markurells i Wadköping utspelar sig under en enda dag. Solen går upp över terrassen på värdshuset Kupan den 6 juni 1913 där Markurell är krogvärd. Det är studentexamen i Wadköping. Hans son Johan ska ta studenten, förhoppningsvis.

När solen går ner har vi fått veta hela stadens historia och huvudpersonernas hemligheter har avslöjats. Bokens världsbild är mörk men så underhållande, så kvickt formulerad, så njutningsrikt detaljerat att det blir en läsupplevelse där till slut faderskärleken övervinner allt!

Björn af Kleen skriver i sin recension av teaterföreställningen på stadsteatern i Stockholm 2012:

”Restaurangdirektör Gustav Adolfs Ekdahls budskap i Fanny och Alexander – att den borgerliga familjen bör stanna i den lilla världen – gäller knappast för hans källarmästarkollega i Wadköping. Harald Hilding Markurell, uppåtsträvande krögare, är tvärtom utsatt för hårt tryck från omvärlden.Sekelskiftets globala industrikris har även slagit ut metallverket i Wadköping. Året är 1913 och upptakten till första världskriget mullrar från Europa. Markurell hör till dem som lyckats kapitalisera på katastrofen, medan klassrivalerna i släkten de Lorche håller på att gå under i sin aristokratiska passivitet.

Så blir Markurells i Wadköping nästan en spegelvänd version av Fanny och Alexander; Hjalmar Bergman tvingar borgerskapet att genomskåda sin egen idyll. Familjekänslan som värn mot yttervärlden visar sig grymt bedräglig. Det är vad som gör Markurells till en så fascinerande roman: bygdekrönikan rymmer i själva verket något mycket större och mer smärtsamt. ”

Precis så. Bergman är rolig men nattsvart.

Bildväven Gästabud av Gunna Möllerström beställdes till invigningen av restaurangen Markurell på Vasagatan 1968 med Edvin Adolphsson, känd från TV-serien talade Nu hänger den i teaterladan i Wadköping tack vare en uppmärksam medarbetare på Trafikrestauranger.

 

Herr von Hancken skrev Hjalmar Bergman på drygt en månad 1920 på Segelholmen. Dess stil har blivit mönsterbildande för yngre författare som Sven Delblanc.

Det är en pikaresk där vi möter den narraktige kaptenen von Hancken under sommaren 1806 på Iglinge brunn. Denne svenske Don Quixote skulle varit den borne riddaren och kavaljeren om han bara haft förmågan. Just det, det är den som fattas. Annars skulle han vara både stor älskare, ledare, kung och revolutionär…

Boken har blivit pjäs och opera. Operan komponerades av Blomdahl och Carl Fredrik Reuterswärd gjorde dekoren.

  

Farmor och vår Herre har kanske många av oss sett med Yvonne Lombard som farmor. Eller Marika Lagercranz på Östgötateatern. Jag minns en föreställning på Dramaten med Karin Kavli och Anders Ek som Nathan.

       

Det är en bok om en ung flicka som tar saken i egna händer och skapar sitt eget liv, klättrar socialt och blir en viljestark ”klanmoder”. På hennes födelsedag kommer barnen (inga barnbarn kommer till farmors sorg) och de smärtsamma och småsinta sanningarna drabbar farmor som till sist går in i dimman. Det hjälper inte att tala Herren till rätta.

Det andra viktiga spåret i romanen handlar om Nathan, det utstötta barnbarnet, en clown och konstnärssjäl som ”gör apkonster” tycker farmor. Han kommer också hem till födelsedagen men inte alls på det hjälpsökande sätt som farmor ville.  Och stöts bort, igen.

Romanen är präglad av författarens märkligt djupa livsvisdom och psykologiska blick. Även här liksom i Vi Bookar finns en suverän förmåga att skildra den sociala och ekonomiska omdaningen av en handels- och industristad i Sverige kring sekelskiftet 1900. Och så har vi förstås den känsliga inlevelsen kring enskilda människors egenheter, styrkor, begär och tillkortakommanden. Bergman är både en avslöjande sanningssägare och en ömsint humanist. Här finns djup symbolik – i det Borckska huset finns en skamvrå utan fönster, skamvrån är ett resultat av ett löjligt konstruktionsfel i fråga om Borckska gårdens rumsstruktur av en slarvig byggherre med ritningarna i oordning Skamvrån barnen Borcks skräck med ekon in i Hjalmar Bergmans egen barndom.

I ett brev till filosofen Hans Larsson  1922 skriver han:

Mina tre sista böcker ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek och familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!! Man får förlåta dem eller låta bli – någon ändring åstadkommes icke.

Hjalmar Bergman skrev pjäser, skrev om sina romaner till pjäser och filmer och manus på andras böcker.  Han lockades av Victor Sjöström att i december 1923 åka till Hollywood för att där skriva filmmanus. Hollywood passade inte alls Hjalmar Bergman och den ytlighet som han tyckte präglade de amerikanska samhället. Det skildrar han bland annat i pjäsen Dollar och sin sista roman Clownen Jac.

 

  Fotografiskt självporträtt taget i Santa Monica

 

Han återvände redan våren 1924 och stannade i Paris och skrev där Chefen fru Ingeborg på några månader. Chefen fru Ingeborg, Hjalmar Bergmans skickligaste psykologiska studie handlar om hur chefen Ingeborg för Modehuset Balzar drabbas av kärlek till dotterns odräglige fästman. Samtidigt försöker sonen Kurt modernisera firman. Ingeborg hela liv skakas.

Romanen kom ut på hösten samma år. Till förläggaren Tor Bonnier skriver Bergman skämtsamt på tal om arbetet: ”Jag gråter när jag skriver den. Somliga dagar kan ja för tårars skull icke föra pennan. Då ligger jag på soffan och bara gråter. Andra dagar är jag lite gladare. Men när jag tänker på slutet vill jag bara hänga mig. Det är så synd om henne. Öppna aldrig en modebutik i Stockholm. Inte efter detta. Det blir emellertid en mycket bra bok.

Vad du ska bli glad!”

Vad som händer ska inte avslöjas här. Läs den. Eller se den på SVT play med Mona Malm!

Chefen fru Ingeborg väckte omedelbart anklang hos publiken när den kom 1924 och trycktes i sju upplagor samma höst. Många upplagor sedan dess!

        

Swedenhielms är kanske Bergmans mest spelade pjäs och det finns faktiskt tre TV-inspelningar som finns på DVD. Också en underbar radioteaterföreställning finns på radioarkivet.

Stadra teater utanför Nora har ofta spelat Hjalmar Bergman, bl.a. Flickan i frack i Agneta Pleijels musikalversion och till sommaren hoppas de får spela Dollar som skulle ha spelats förra året. Ylva Eggehorn har skrivit en pjäs om Hjalmar Bergman för Stadra, Hjalmar och vår Herre.

              

Romanen Flickan i frack blev film redan året efter den kom som bok, 1925. Flickan i frack är en munter kanske bagatell men enligt mitt förmenande helt oemotståndligt kvick och klok.

Flickan i frack är Katja Kock som lånar sin broders frack när fadern nekar henne en ny känning till studentbalen. Katja är begåvad, blygsam och förtrampad av fadern och brodern som hon servar på alla de sätt. (Moderlös som alla hjältinnor!)

Nu gör hon revolt Hon ska gå på balen med sin kavaljer den obegåvade men snälle Ludwig van Batthwyl, som hon har läst upp till studenten. Wadköpings alla mammor, Mammornas råd, med änkedomprostinnan Julia Hyltenius i spetsen förfasar sig över Katja iklädd frack med cigarr och fräck min. Hon räddas tillfälligt av den gamla rektorn Blidberg, Men skandalen är ett faktum. Pappan exploderar och Katja flyr med sin Ludwig till hans herrgård Larsbo utanför stan.
På Larsbo huserar ett antal akademiska damer, varav Lotten Brenner, anatom, får en egen roman lite senare. Händelserna beskrivs i en munter kåseriton. Upplösningen som rektor Blidberg regisserar genom sitt trick att tänka högt inför domprostinnan om behovet av milt överseende men också med påminnelse om den eviga kylan i graven och behovet av ett förlåtande sinne innan det är försent.

 

Hans sista storverk var Clownen Jac. Där möter vi igen Nathan från Farmor och vår herre och där har han omsatt sin rädsla för farmor och andra i ett bejublat clownnummer med vilket han turnerar runt i USA och tjänar mycket pengar. Han heter nu Jac Trabac, alias Clown Skräck bor i ett palats med ett rum helgat åt Farmor. Här bor också Siv hans före detta fästmö. Han styrs av ett syndikat som pressar honom till nya turnéer. Hans dotter Sanna-Sanna kommer från Sverige direkt till den stora cirkusföreställningen där Jac Trabac utmanar publiken med att läsa högt ur clownkatekesen. ”Bör en clown vara feg eller modig, bör han vara man eller mes.” Lynchstämning blandas med jubel.

Sanna-Sanna ordnar en jubelfest med fyrverkerier för sin pappa när han kommer tillbaka från turnén. Det slutar i katastrof. Siv oroar sig för honom, om han ska stå ut med Sanna-Sanna. Men Jac Trabac lugnar henne ”Var inte orolig flicka lilla – jag är ju en clown”

Hjalmar Bergman läste själv clownkatekesen i den radioföljetong som Bergman skrev allt medan den sändes på hösten 1930.

Ämnet låg honom nära. I den småstadsborgerlighet där han växte upp passade han illa; snart passade han illa i de flesta kretsar. Det var som författare han fick sin identitet, medan människan slets sönder av depressioner, ett stormigt äktenskap, vacklande sexuell identitet och missbruk. Jac, clownen, liknar i mycket Hjalmar, författaren.

Ett citat från Clownen Jac Skallra, clown, skallra. Dallra, hjärta, dallra står det på Hjalmars och Stinas gemensamma grav på Norra kyrkogården i Örebro dit den kommer efter Stinas död 1976.

Wadköping i Örebro har ett Hjalmar Bergman museum som kommunen håller öppet och vårdar. Senast hade vi ett program med Hjalmar Bergmans fantastiska sagor.

                

 

 

Hur gick det i omröstningen?

Markurells i Wadköping vann, Farmor och vår herre kom tvåa och sedan Chefen fru Ingeborg. Såklart?

 

 

 

 

Ingar Beckman Hirschfeldt höll föeedrag på Edsbergs slott inför Jesper Dalundes kamera och ordföranden i Skönlitterära Författarsällskapet Nord, Gunnar Sahlin. Kolla länken här för att se inspelningen!

https://l.facebook.com/l.php?u=https%3A%2F%2Fyoutube.com%2Fwatch%3Fv%3DwRMvcudfvG4%26feature%3Dshare%26fbclid%3DIwAR2ZFF5EnB5fG0Gw5S6Ag-jSWD-V57-DKv_98cMCAJiNXGvTKEkhSLjMAQU&h=AT0d9pUCSKHdEWhpi6ZZkpQwpfPFH8qLJXvGVIlIqIcEXEeV7s2tLVWAYA8O6SrFIEIj7dDmghloTIRiA7NdBG8oEVgB54xwSZz8RuxAlhw5qeyRaxdXmAYbUOY0722Mlcq1&__tn__=%2CmH-R&c[0]=AT2lcQ1IulBUYKmJtPsHQ-mOkXskZVTwblTAjUGnNpUBXzMEXCRpJY5L_DRafIlvjmvXlmae0FzKpaeOrmFw3OsAmJ_ODEoKp50uNzmlGPleZnaNFtF9w6yCk6nz1um9mWMU0-3XWbJOFEwYtYiG3z18S1SWrteH4BT5VsI-zbQAX_p0MYG7DOgEC1cL-OdhdbvmlbJJ0FagSDS7Pw

 

Teaterkritiker, regissörer och kolleger har uttryckt stor saknad vid skådespelerskan Mona Malms död och understrukit hennes yrkesskicklighet och varma mänsklighet. Jag vill här lyfta fram en särskild aspekt på hennes rika konstnärskap: de roller hämtade ur Hjalmar Bergmans skådespel och romaner, som hon kreerade. Mona Malm gav Bergmans ”krumelurer” – ordet är hans eget – balans och verklighetsförankring. Hon var Joe Mengs dotter Mary i ”Patrasket” på Stockholms stadsteater 1962, en ung variant av Bergmans många starka medelålders kvinnor, insatta i patriarkala miljöer och den fjolliga fru von Hancken, som kompenserar sitt kärlekslösa äktenskap med omsorger om den dryge sonen Adolphen, i TV-serien Herr von Hancken från 2000. Herr von Hancken spelades kongenialt av Per Oscarsson och manus var skrivet av Ulf Stark, baserat på Bergmans roman från 1920. På Dramaten 1886 var Mona Malm fru Markurell; med de rätta korten på hand styrde hon den skroderande översittaren herr Markurell, kreerad av Jarl Kulle. Hon imponerade som den driftiga chefen för modehuset Balzar i TV-serien Chefen fru Ingeborg, 1993, med manus av Ulla Isaksson baserat på Bergmans roman från 1924; återigen en stark kvinna men denna gång i kamp med en oemotståndlig kraft: tiden, som obarmhärtigt avslöjar vad som försummats i det förgångna. Och en helt annan Mona Malm som den magnifikt alldagliga Marta Boman från Askersund i Bergmans skådespel Swedenhielms på Dramaten 1990. När dramat säkrar att Swedenhielm, spelad av Max von Sydow, hinner till Nobelprisutdelningen, osäkrar Marta Boman tolkningen av pjäsen: vem förfalskade namnteckningen?

Det är med stor tacksamhet jag erinrar mig dessa och andra av Mona Malms rollgestaltningar men också hennes generositet gentemot Hjalmar Bergman Samfundet. Det var välbesökta möten, då hon samtalade om kvinnorna i Bergmans romaner eller högläste Bergmans mycket speciella brev. Alltid avspänt, noga förberett och professionellt.

Kerstin Dahlbäck

f.d. ordförande i Hjalmar Bergman Samfundet

 

 

Herr Markurells död och andra noveller

Hjalmar Bergman: Herr Markurells död och andra noveller (1941; 2:a uppl. Albert Bonniers Förlag 1942; 199 s.). Utgåvan innehåller: ”Herr Markurells död” (ursprungligen i Vintergatan 1922); ”Kanariehunden” (Dagens Nyheter 20/12 1936, julbilaga (skriven 1915–20)); ”Bedrägeri” (Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning 10/12 1926, julbilaga); ”Borren”, (Bonniers månadshäften december (nr 12) 1919); ”Lars Enemans lyckodag”, (Julstämning 1919); ”Hjälpprästen på dansgille” (Social-Demokraten 18/12 1919, julbilaga); ”Två unga och en gammal”, (Bonniers veckotidning [20/12] (nr 52) 1925); ”Den som en gång älskat” (Göteborgs-Posten 14/12 1929, julbilaga); ”Handel. Ur firman Hahn, Huhn & Comp:s papper” (Bonniers månadshäften september (nr 9) 1917). (Källuppgifter utom årtal för de flesta saknas i utgåvan. Jag har letat fram dem i Per-Olof Mattssons kolossala Bibliografi. Hjalmar Bergman 1897–2010 (nedladdningsbar på http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A557514&dswid=278).)

Hjalmar Bergman skrev inte novellsamlingar men väl mängder av noveller. De trycktes i tidningar och tidskrifter, påfallande ofta i julnummer och julbilagor. Under Bergmans livstid och med hans medverkan gavs bara ett par samlingar ut i bokform; mest känd är väl Kärlek genom ett fönster från 1929. Årtiondena efter hans död 1931 kom däremot åtskilliga, som denna, som jag hittade ouppskuren i min bokhylla. Novellerna här visar på Bergmans mångsidighet och yrkesskicklighet, liksom på hans fantasi och människokännedom.

Den korta titelnovellen kan läsas som en epilog till Markurells i Wadköping. Markurell framstår i mindre smickrande dager men ger själv i en minnesbild från barndomen bakgrunden till sin väg i livet. Den är ett litet mästerverk.

I ”Kanariehunden” och ”Bedrägeri” möter vi en av Bergmans favoritkrumelurer, den deklasserade adelsmannen Leonard Loewen, som misslyckas med allt han företar sig. Särskilt ”Bedrägeri” är en pärla.

I de fem följande känner vi igen namn på personer och gårdar från Bergmans Bergslagsberättelser, fast de här är helt fristående. När han rör sig i den miljön frigörs Bergmans berättarkonst som mest: sagoberättaren drar in sina lyssnare i en värld som föga liknar det verkliga Bergslagen och förtäljer om ung kärlek, gubbars övermod och ringaktade kvinnors list. Någon gång slutar det lyckligt, för det mesta inte. Det är underbar läsning.

Den långa slutnovellen, en fjärdedel av hela boken, är av ett helt annat slag, men även det ett som Bergman behärskar suveränt: affärer och hur de demoraliserar människor. Också här finns en äldre man som friar till en ung kvinna men får sina planer korsade av yngre män. Novellen, som utspelar sig i Rom, är intrikat komponerad med flera berättarplan, och berättelsen blir lite för komplicerad för sitt eget bästa.

Peter A. Sjögren | januari 27, 2021 kl. 3:11 e m | Etiketter: Bergslagen, Leonard Loewen, Markurell | Kategorier: Noveller, Skönlitteratur | URL: https://wp.me/patrG9-8M

Kommentera    Se alla kommentarer

Grattis till tre vinnare till julens FRÅGESPORT: Peter A Sjögren, Peter Appelros och Anne Wahlberg.

Här kommer rätta svaren:

A.Julspel hörde till traditionerna i Wadköping. Men vem var det som i Annalerna fick det här omdömet: ”Ett mera fulländat Jesusbarn hade aldrig uppträtt i Wadköping.”? Namnet på barnet?

Svar: Johan Markurell
B. I en av Bergmans romaner saluför en skrupelfri affärsman ett påstått undermedel mot en av tidens mest utbredda sjukdomar. Efter påståendet att en ”komplett sats” av botemedlet kostar 25 dollar att jämföra med en ”komplett likkista” som kostar 50 dollar avslutas reklambroschyren för medlet med följande fråga: ”vilketdera väljer Ni?”.  Vad heter romanen, vilken sjukdom handlar det om och vad är namnet på preparatet?

Svar: En döds memoarer, tuberkulos, tuberkulin

C. En ung släkting söker upp Jonathan Borck alias Jac Trabac i ”Clownen Jac”. Vilket är släktingens smeknamn? Och i vilken roman dyker titelpersonen först upp.

Svar: Benbé, Farmor och vår Herre. Halvt rätt för Sanna-Sanna även om det inte är direkt svar på frågan.

D. Vem har skrivit detta om Hjalmar Bergman i en av Samfundets skrifter: ”Jag välsignar barndomens leda. Jag tackar de långa söndagarnas gråhet och deras tröstlösa regn på fönstret för mer än jag kanske vet. För Hjalmar Bergman tackar jag för hans romaner som stod i vårt bokskåp och som blev lästa inte en utan två och tre gånger och kanske fler.” Vem är hon och vilken bok handlar sedan essän om?

Svar: Kerstin Ekman i Himmel, helvete och galenskap från 2004 om Vi Bookar, Krokar och Rothar

E. ”Vad han är? Han är jublande glad! Allt tog de ifrån honom: ära, berömmelse, arbetsvinst, förmögenhet, hem, lycka. Men hedern icke. Den bar han mellan sina händer, den bar han under sina ögon och släppte den icke. Bestulen blev han, stal icke. Förrådd blev han, förrådde icke. Till ett misslyckat geni gjorde ni honom, till en fåne, en tok. Men en glad tok, in i döden glad. Heder och glädje skiljs inte åt.” Vem?

Svar: Swedenhielm senior

F.”Saknar man moral så skadar man sig själv– har man moral så skadar man andra.” Vilken romanfigur säger detta?

Svar: Jac Tracbacs svarte grindvakt med det imponerande namnet Edgar Allan Fennimore Longfellow Harriet Bret Hart Whitman Irving kallar sig Longfellow och ger ”en lektion i modern psykologi” i Clownen Jac

G. ” Ty i Wadköpings annaler står antecknat att en bal utdansades i utvärdshuset Kupan den 10 juni och att rektor själv samt änkedomprostinnan Hyltenius voro balens beskyddare och garanter för dess höga moraliska halt.” Vilken roman?

Svar: Flickan i frack

 

H.” Hennes son strålade av dyster triumf och hon anade plötsligt, vad  komma skulle. Han sa: Löjtnant Louis de Lorche är förlovad med din fröken dotter Suzanne.” Vilken roman?

Svar: Chefen fru Ingeborg

I. ” Baronen tog stadiga tag i sängstolpen och i käppens krycka och reste sig långsamt. Tum för tum höjde sig den breda, korta, fyrkantiga överkroppen, allt under det ansiktet gjorde fruktansvärda miner. Baronen hade ovanligt långa ben. Nu skakade han dem i tur och ordning, nöp sig i de magra låren och började försiktigt sin vandring till arbetsrummet.” Vilken roman?

Svar: Hans nåds testamente

J. ” En väldig päls! Den dolde helt och hållet hans huvud och händer och den räckte ända ned till marken. Ett präktigt plagg i vinternatten fast kanske väl tung för den som irrat omkring timme efter timme.” Vilken roman?

Svar: Farmor och Vår Herre

K. ” Hon kom upp på vinden, läste gulnade visitkort på dörrarna och fann det rätta: Fru Elsa de Lorche f von Battwhyl. Hon knackade och öppnade och sa med ens till sig själv: Mitt ärende får vara.” Vilken roman?

Svar: Chefen fru Ingeborg

L. ” Och vid frukostbordet visade sig vår seger ännu tydligare. Onkel Bernhusen satt och stirrade framför sig, åt nästan ingenting och sa ingenting. Vi sutto också tysta. Först när vi skulle resa oss från bordet, vände sig baronen till Hannele och yttrade lågmält: Min kära krumelur , du och jag har stundom tvistat rörande möjligheten av övernaturliga tilldragelser. Jag vill säga dig, att jag inte längre är så säker på min sak som tillförne. Fråga mig ingenting. Men så är det.” Vilken roman?

Svar: Jag, Ljung och Medardus

M. ” På gårdsplanen valsade redan Belzebub med tre drängar och en rättare, Larsbos damer på trappan höjde och sänkte sina armar,              ropade och skreko och gjorde sitt bästa för att pigga upp det redan livliga djuret. Skjutande åt sidan framsträckta armar, gripande händer, sprang greve Ludwig ned på planen, fram till hingsten, upp i sadeln. Belzebub reste sig på bakbenen, damerna skreko Belzebub satte av och stormade nerför allén. Damerna gingo in, gräto och drucko kaffe. Vid pass en timme senare återvände Belzebub. Allena.” Vilken roman?

Svar: Flickan i frack

N. ”Glömt? Farmor?” Säger vem?

Svar: Jac Tracbac

O. ” Fru de Lorche borde till sist ha blivit lika ensam som sagans trilska och kitsliga frieriprinsessa. Visserligen deltog hon i sällskapslivet, dansade på slottet, gav själv middagar, drack te i biskopsgården, kaffe vid Klostergatan på tante Rüttenschölds födelsedag och tre namnsdagar samt fullgjorde alla de ceremonier som tillkommer fru de Lorche i Wadköping.” Vilken roman?

Svar: Markurells i Wadköping

P. ” /- – – / en märklig dag i staden Wadköpings annaler. Domkyrkotornets kajor upphävde gälla skri och höjde sig i snävrande kretsar högt över den gyllene tuppen. Dock inte alltför högt. Herr Markurell stod orörlig på utvärdshuset Kupans trappa och blickade ned på de rikligt dukade borden under linden, under glimrande papperslyktor mellan doftande björkar.” Vilken roman?

Svar: Markurells i Wadköping

Q. Johan Markurell finns förutom i Markurells i Wadköping i en roman och en novell. Vilka?

Svar: Lotten Brenners ferier och i novellen Herr Markurells död

R. Ludwig von Batthwyl i Flickan i frack finns också i två andra romaner och en film, Vilka?

Svar: Lotten Brenner ferier, Eros begravning och i filmen Dollar. En namne finns nämnd i Dansen vid Frötjärn men det är ju en annan tid.

S. Julia Körner f. Swedenhielm spelar också en roll i en roman och en film. Vilka?

Svar: Chefen fru Ingeborg och i filmen Dollar som Julia gift Balzar.

T. Lotten i Lotten Brenners ferier finns i flera romaner, vilka?

Svar: Flickan i frack och Eros begravning.

U. I filmen Dollar återanvänder Bergman flera av sina figurer. Vilka?

Svar: Katja Kock numera von Batthwyl med make Ludwig, Kurt och Julia Balzar, Paret Louis och Sussie Brenner har bytt namn från de Lorche.

V. Blenda i Hans nåds testamente dyker upp i ännu en roman. Vilken?

Svar: Som vuxen, gift med Per Hyltenius i Vi Bookar, Krokar och Rothar och även som barn i Jag Ljung och Medardus

W. Hjalmar Bergmans besök i USA och Hollywood innebar något av ett smärtsamt fiasko.  Han återvände 1924 slokörad till Europa men stannade i Paris och skrev en av sina mest älskade romaner.  Vilken?

Svar: Chefen fru Ingeborg

X. I Adolfsberg i utkanten av Örebro låg familjen Bergmans sommarhus Villa Fågelsång, där Hjalmar tillbringade många somrar som barn. I Adolfsberg låg även någonting annat som blev förebild för en av hans romaner. Vad åsyftas och vad heter romanen?

Svar: Hälsobrunnen som återfinns i Herr von Hancken

Y. Swedenhielms hade samtidig premiär på Dramaten i Stockholm och på Lorensbergsteatern i Göteborg (samma dag!). På Dramaten spelades Swedenhielm s:r av Anders de Wahl. Tre berömda INGMAR Bergman-skådespelare har sedan gjort rollen. Vilka då?

Svar: Olof Sandborg, Victor Sjöström, Max von Sydow och Jarl Kulle. (Det blev fyra…)

Z. Vem sade till Hjalmar Bergman ”Kom ner på jorden unge man så skall vi talas vid!” när han 1916 kom med sitt första filmmanus?

Svar: Victor Sjöström

Å. En av de filmer som Bergman skrev manus till slog publikrekord, men gick ändå med förlust ekonomiskt, eftersom inspelningen var så påkostad. Vilken film?

Svar: Karl XII

Ä. När Stina och Hjalmar gift sig flyttade paret till Lindesberg, Hjalmar döpte huset efter väderstrecket intill ån. Vad hette villan? Stämde väderstrecket?

Svar: Nordomå, ja norr om Bottenån

Ö. ”Ty varje dag är domens dag för den, som tror på?” Vad?

Svar: ..sagor”

 

FRÅGESPORT arrangerad av Hjalmar Bergman Samfundet Julen 2020. Lycka till och God Jul!

A. Julspel hörde till traditionerna i Wadköping. Men vem var det som i Annalerna fick det här omdömet: ”Ett mera fulländat Jesusbarn hade aldrig uppträtt i Wadköping.”? Namnet på barnet?

B. I en av Bergmans romaner saluför en skrupelfri affärsman ett påstått undermedel mot en av tidens mest utbredda sjukdomar. Efter påståendet att en ”komplett sats” av botemedlet kostar 25 dollar att jämföra med en ”komplett likkista” som kostar 50 dollar avslutas reklambroschyren för medlet med följande fråga: ”vilketdera väljer Ni?”.  Vad heter romanen, vilken sjukdom handlar det om och vad är namnet på preparatet?

C. En ung släkting söker upp Jonathan Borck alias Jac Trabac i ”Clownen Jac”. Vilket är släktingens smeknamn? Och i vilken roman dyker titelpersonen först upp.

D. Vem har skrivit detta om Hjalmar Bergman i en av Samfundets skrifter: ”Jag välsignar barndomens leda. Jag tackar de långa söndagarnas gråhet och deras tröstlösa regn på fönstret för mer än jag kanske vet. För Hjalmar Bergman tackar jag för hans romaner som stod i vårt bokskåp och som blev lästa inte en utan två och tre gånger och kanske fler.” Vem är hon och vilken bok handlar sedan essän om?

E. ”Vad han är? Han är jublande glad! Allt tog de ifrån honom: ära, berömmelse, arbetsvinst, förmögenhet, hem, lycka. Men hedern icke. Den bar han mellan sina händer, den bar han under sina ögon och släppte den icke. Bestulen blev han, stal icke. Förrådd blev han, förrådde icke. Till ett misslyckat geni gjorde ni honom, till en fåne, en tok. Men en glad tok, in i döden glad. Heder och glädje skiljs inte åt.” Vem?

F. ”Saknar man moral så skadar man sig själv– har man moral så skadar man andra.” Vilken romanfigur säger detta?

G. ” Ty i Wadköpings annaler står antecknat att en bal utdansades i utvärdshuset Kupan den 10 juni och att rektor själv samt änkedomprostinnan Hyltenius voro balens beskyddare och garanter för dess höga moraliska halt.” Vilken roman?

 

H.” Hennes son strålade dyster triumf och hon anade plötsligt, vad som komma skulle. Han sa: Löjtnant Louis de Lorche är förlovad med din fröken dotter Suzanne.” Vilken roman?

I.” Baronen tog stadiga tag i sängstolpen och i käppens krycka och reste sig långsamt. Tum för tum höjde sig den breda, korta, fyrkantiga överkroppen, allt under det ansiktet gjorde fruktansvärda miner. Baronen hade ovanligt långa ben. Nu skakade han dem i tur och ordning, nöp sig i de magra låren och började försiktigt sin vandring till arbetsrummet.” Vilken roman?

J.” En väldig päls! Den dolde helt och hållet hans huvud och händer och den räckte ända ned till marken. Ett präktigt plagg i vinternatten fast kanske väl tung för den som irrat omkring timme efter timme.” Vilken roman?

K.” Hon kom upp på vinden, läste gulnade visitkort på dörrarna och fann det rätta: Fru Elsa de Lorche f von Battwhyl. Hon knackade och          öppnade och sa med ens till sig själv: Mitt ärende får vara.” Vilken roman?

L.” Och vid frukostbordet visade sig vår seger ännu tydligare. Onkel Bernhusen satt och stirrade framför sig, åt nästan ingenting och sa ingenting. Vi sutto också tysta. Först när vi skulle resa oss från bordet, vände sig baronen till Hannele och yttrade lågmält: Min kära krumelur , du och jag har stundom tvistat rörande möjligheten av övernaturliga tilldragelser. Jag vill säga dig, att jag inte längre är så säker på min sak som tillförne. Fråga mig ingenting. Men så är det.” Vilken roman?

M.” På gårdsplanen valsade redan Belzebub med tre drängar och en rättare, Larsbos damer på trappan höjde och sänkte sina armar,              ropade och skreko och gjorde sitt bästa för att pigga upp det redan livliga djuret. Skjutande åt sidan framsträckta armar, gripande händer, sprang greve Ludwig ned på planen, fram till hingsten, upp i sadeln. Belzebub reste sig på bakbenen, damerna skreko Belzebub satte av och stormade nerför allén. Damerna gingo in, gräto och drucko kaffe. Vid pass en timme senare återvände Belzebub. Allena.” Vilken roman?

N.”Glömt? Farmor?” Säger vem?

O.” Fru de Lorche borde till sist ha blivit lika ensam som sagans trilska och kitsliga frieriprinsessa. Visserligen deltog hon i sällskapslivet, dansade på slottet, gav själv middagar, drack te i biskopsgården kaffe vid Klostergatan på tante Rüttenschölds födelsedag och tre namnsdagar samt fullgjorde alla de ceremonier som tillkommer fru de Lorche i Wadköping.” Vilken roman?

P.” /- – – / en märklig dag i staden Wadköpings annaler. Domkyrkotornets kajor upphävde gälla skri och höjde sig i snävrande kretsar högt över den gyllene tuppen. Dock inte alltför högt. Herr Markurell stod orörlig på utvärdshuset Kupans trappa och blickade ned på de rikligt dukade borden under linden, under glimrande papperslyktor mellan doftande björkar.” Vilken roman?

Q. Johan Markurell finns förutom i Markurells i Wadköping i en roman och en novell. Vilka?

R. Ludwig von Batthwyl i Flicka i frack finns också i två andra romaner och en film, Vilka

S. Julia Körner f. Swedenhielm spelar också en roll i en roman och en film. Vilka?

T. Lotten i Lotten Brenners ferier finns flera romaner, vilka

U. I filmen Dollar återanvänder Bergman flera av sina figurer. Vilka?

V. Blenda i Hans nåds testamente dyker upp i ännu en roman. Vilken?

W. Hjalmar Bergmans besök i USA och Hollywood innebar något av ett smärtsamt fiasko.  Han återvände 1924 slokörad till Europa men stannade i Paris och skrev en av sina mest älskade romaner.  Vilken?

X. I Adolfsberg i utkanten av Örebro låg familjen Bergmans sommarhus Villa Fågelsång, där Hjalmar tillbringade många somrar som barn. I Adolfsberg låg även någonting annat som blev förebild för en av hans romaner. Vad åsyftas och vad heter romanen?

Y. Swedenhielms hade samtidig premiär på Dramaten i Stockholm och på Lorensbergsteatern i Göteborg (samma dag!). På Dramaten spelades Swedenhielm s:r av Anders de Wahl. Tre berömda INGMAR Bergman-skådespelare har sedan gjort rollen. Vilka då

Z. Vem sade till Hjalmar Bergman ”Kom ner på jorden unge man så skall vi talas vid!” när han 1916 kom med sitt första filmmanus?

Å. En av de filmer som Bergman skrev manus till slog publikrekord, men gick ändå med förlust ekonomiskt, eftersom inspelningen var så påkostad. Vilken film?

Ä. När Stina och Hjalmar gift sig flyttade paret till Lindesberg, Hjalmar döpte huset efter väderstrecket intill ån. Vad hette villan? Stämde väderstrecket?

Ö. ”Ty varje dag är domens dag för den, som tror på?” Vad?

 

Underlag som vi använt oss är Chefen fru Ingeborg, Clownen Jac, Dollar, En döds memoarer, Eros begravning, Farmor och vår herre, Flicka i frack, Hans Nåds testamente, Herr von Hancken, Jag Ljung och Medardus, Lotten Brenners ferier, Markurells i Wadköping, Markurells död, Vi Bookar, Krokar och Rothar och Swedenhielms. Vi har också använt Erik Hjalmar Linders stora biografi i tre delar, Den Svenska Litteraturen del IV, Himmel, Helvete och galenskap elva författare läser Hjalmar Bergman,  Dramatens arkiv Rollboken, Svensk Filmdatabas.se. Många citat finns att återfinna på internet – vi räknar inte det som fusk utan som lärande!

Skicka in dina svar senast den 15 januari 2021. Till Hjalmar Bergman Samfundet c/o Ingar Beckman Hirschfeldt antingen på mejl: ingar.ibh@telia.com eller Fatburs Kvarngata 19 2tr 118 64 Stockholm

Priser: 1-3:e pris: Gratis medlemskap i samfundet 2021.

4-5:e pris Inger Borgströms bok Den determinerade Markurell.

6-10:e pris: Sverige läser, 1066 böcker ur tusen år av svensk litteratur.

 

Samfundets tidigare ordförande Johan Hirschfeldt har åtagit sig att vara notarie publicus för tävlingen!

Välkomna med era bidrag!

 

Sagor nonstop i Teaterladan 10-14. Hjalmar Bergmans sagor lästes av skådespelare och medlemmar ur Hjalmar Bergman Samfundet. Pär Bäckman var cermonimästare. Vi fick höra underbara och underfundiga sagor som lästes från en förtrollad sagofåtölj på scenen i teaterladan. På väggen hängde Gästabudet textilen som hängt på restaurang Markurell i Stockholm och som genom Mårten Dunérs försorg kommit till samfundet och nu hänger i Wadköping.
Runar Nyängen stod utanför ladan som Hjalmar Bergman och berättade om hans liv. Husjungfruna bjöd på sötsaker i Hjalmar Bergmanmuseet. En lyckad solig dag till Hjalmar Bergmans ära.

Hjalmar Bergmans onda cirkel av svartsjuka, alkohol- och narkotikamissbruk.Författaren Hjalmar Bergmans liv präglades av stor kreativitet och omfattande litterär produktion men också av ett kaotiskt privatliv med svartsjuka, substans-missbruk och sjukdom. Psykiatern och beroendeläkaren Lars Sjöstrand sammanfattar i en först publicerad i Läkartidningen 13-14/2020 Lakartidningen.se

Hjalmar Bergmans sista roman, »Clownen Jac« (1930), skrevs för att läsas upp som en radioföljetong. Tre skådespelare växlade om de olika kapitlen, men när turen hade kommit till kapitlet »Ur en clowns katkes«, krävde Bergman att läsa själv. Per Lindberg, hans svåger och tillika chef för Radioteatern, våndades inför Bergmans krav. Bergman var gravt alkoholiserad och nergången, men fick som han ville. En reservskådespelare och konjak fanns till hands. Bergman infann sig nykter och svettig. Efter att ha svept ett glas mjölk läste han med stadig röst om hur Jac Tracbac, alias Jonathan Borck, förklarar att drivkraften bakom clownkonsterna är skräck.

Bergmans livsverk är omfattande: romaner, noveller, dramatik, filmmanus samt essäer och kåserier. Vissa teman kan man följa från ungdomsverken till hans mogna författarskap. Det vimlar av utomäktenskapliga barn, som är främlingar i de familjekonstellationer som omger dem. Jac Tracbac är ett sådant, liksom Markurells son Johan i »Markurells i Wadköping« (1919). Vi har gott om despotiska föräldragestalter vars kärlek till sina barn grumlas av narcissistiska behov. Jac Tracbacs farmor, som vi möter i »Farmor och vår herre« (1921), liksom Markurell är exempel på sådana. Förbjuden kärlek och svartsjuka förekommer flera gånger, bland annat i »Chefen fru Ingeborg« (1924). Ingeborg är yrkeskvinnan, som drabbas av åtrå till sin blivande svärson. Svartsjukan och hennes inre moraliska konflikt driver henne obönhörligt mot en psykos och undergång. Livslögner kracke­lerar gång på gång hos Bergman, och det finns otaliga skildringar av alkoholister och berusningstillfällen.

I och med att Bergman med början i »Hans nåds testamente« (1910) skapade Wadköping, liknande hans barndoms Örebro med omgivningar, fick också hans författarskap en udd riktad mot den borgerlighet som var hans ursprung, inte minst mot dess grundpelare – äktenskapet mellan man och kvinna.Bergman föddes den 21 september 1883 i ett välbärgat Örebrohem. Fadern, kamrer i Örebro Sparbank, var en parveny som hade samlat en förmögenhet genom de affärskontakter som banken möjliggjorde. Bergmans förhållande till honom var ambivalent. Modern var dotter till en framgångsrik fabrikör i Örebro; till henne var relationen varmare, vilket inte hindrade honom från att som vuxen under ett uppträde anklaga henne för att ha förtryckt honom. Hjalmar var femte barnet; en äldre syster och en bror hade dött i späd ålder, men två storasystrar fanns. Modern blev sängliggande i över ett år efter hans födelse på grund av blodproppar i benen. För en tid övertogs omvårdnaden av en dadda, som avskedades eftersom hon skedmatade honom med brännvin för att dämpa hans skrik. Som barn var han en »liten otymplig unge, onaturligt fet, klumpig. Stort folk skattade åt mig, barn förföljde mig«, skrev han till sin hustru Stina – mitt »hjärta hade ingen sköld«.

Sexton år gammal tog Bergman studenten som privatist. Studierna i Uppsala ledde inte till examen, men en stor allmänbildning. Det var författarbanan som hägrade. 1901 gjorde han en bildnings­resa till Florens, Rom och andra italiens­ka städer. Flera långa vistelser i landet följde. Han lärde sig italienska och blev förtrogen med italiensk kulturhistoria. Avtryck därav är bland annat en roman om 1400-talsmunken Savoranola (1909). Italien, liksom senare också 1920-talets Berlin, blev hägrande frizoner utanför ett trångsynt Sverige.

Sannolikt smittades Bergman av syfilis i sin ungdom. Exakt när är oklart, men 1902 konstaterades »en synnervsinflammation«; den hade pågått en tid när dia­gnosen ställdes. Den läkte småningom ut. Optikusneurit är vanlig vid sekundärstadiet av syfilis. 1912 tillkom en »ryggmärgsåkomma« med värk, domningar och trötthet i fötterna – således, om hypotesen stämmer, sjukdomens tertiärstadium i form av tabes dorsalis. Han behandlades med arsenik – ingick bland annat i det då nyintroducerade syfilismedlet Salvarsan – och jod, vanligt vid syfilisbehandling. Förs­ta tiden reste han från Helsingborg, där han då bodde, till Lund för behandling. Ytterligare en medicin gavs (möjligen någon kvicksilverberedning), men sattes ut på grund av gastrointestinala biverkningar. Jod- och arsenikbehandlingen fortsatte under mer än ett år.

Bergman gifte sig 1908 med Stina (1888–1976), dotter till skådespelarparet Augusta och August Lindberg. Det blev en barnlös relation, präglad av motstridiga känslor: återkommande svartsjuka, klaustrofobisk ångest, halvhjärtade försök till frigörelse, våldsutbrott, men också kärlek och ömsesidigt beroende. För att få hjälp mot svartsjukan sökte Bergman psykiatern Olof Kinberg 1909, som inte ingav förtroende. Det gjorde däremot Jacob Billström, psykiater och pionjär i den svenska psykoterapins historia, som Bergman konsulterade 1914. Denne ansåg att svartsjukan berodde på »en inre omedveten ångest, förvärvad i den tidigaste barndomen«, förklarade Bergman för sina föräldrar. För Bergmans levnadstecknare, Erik Hjalmar Linder, berättade Billström 1941 att hans patient led av impotensproblem, ett problem som berörs i novellen »Markurells död« (1922) och i romanen »Eros’ begravning« (1922).

Ungefär vid tiden för konsultationen hos Billström insåg Bergman sin homosexualitet, enligt vad han 1926 yppade för den yngre författarkollegan Johannes Edfelt, som vid ett tillfälle måste avvisa hans närmanden. Bergman var då berusad. Stina bagatelliserade makens homosexualitet och förnekade att deras äktenskap skulle varit vitt i en artikel i BLM 1964. Barnlösheten berodde på Hjalmars fruktan för att lida av en ärftlig sjukdom. I varje fall stegrades makarnas inbördes disharmoni på grund av Hjalmars allt öppnare homosexualitet.

Hösten 1919 kastade sig Bergman ut i ett rumlande uteliv i sällskap med den unge skådespelaren Nils Asther. För säkerhets skull låste han in Stina i deras Stockholmslägenhet inför krogronderna. I BLM-artikeln hävdade Stina att inlåsningarna skedde på hennes initiativ för att dämpa Hjalmars svartsjuka och ge honom en större frihet. I sina postumt publicerade memoarer skildrar Asther en homoerotisk vänskap med återhållna sexu­ella inslag.

Bergmans egentliga alkoholdebut skedde sannolikt under skolåren. Skildringar av kamratumgänge med alko­hol, där skolungdom börjar testa och överskrida gränser, finns i »Vi Bookar, Krokar och Rothar« (1912) och »Jag, Ljung och Medardus« (1923). Han blev småningom en högkonsument av alkohol. Kvällsgroggar kom att ingå i hans dagliga ritual – ett sätt att uppnå frid efter dagens kreativitetsutbrott. Men bakom alkoholbruket fanns också den inre stress som homo­sexualiteten skapade. Den berörde inte bara relationen till Stina, utan också hans förhållande till de borgerliga värderingar som han var uppvuxen med och det samhälle han tillhörde.

1922 drevs allt detta till sin spets. I Travemünde träffade han den 14-årige Werner (Werni) Fuetterer. Bergman befann sig på tillfälligt besök i staden tillsammans med Stina. Werni bjöds till Segelholmen i Stockholms skärgård, där paret Bergman brukade tillbringa somrarna. Det blev sol och bad. I Bergmans almanacka finns kryptiska formuleringar som, enligt Linder, visar att relationen, åtminstone för Bergmans del, fick en sexuell karaktär, bland annat »bad c-t-s«, som kan dechiffreras coitus. I så fall något oerhört, med tanke på att sexuellt umgänge mellan vuxna män var straffbart ända till 1944, och här gällde det en vuxen man och en minder­årig. Werni återkom till Sverige, även hans syster kom med. Senare sökte Werni sig till filmen och Berlin; han blev en magnet som drog Bergman till staden. I omskrivningar som i fru Ingeborgs förbjudna åtrå till sin blivande svärson – en motsvarighet till hans egna känslor för Werni – vågade Bergman gestalta sin läggning.

1924 vistades Bergman några månader i Santa Monica i USA för att skriva filmmanus med Victor Sjöström. Han vantrivdes, och alkoholkonsumtionen ökade trots förbudstid. »Jag tror det var Amerikavistelsen som tog korken ur Hjalmar och gjorde honom till en ohämmad suput«, menade hans svåger och förläggare Tor Bonnier. Under åren som följde accelererade Bergmans alkoholism, särskilt efter 1925. Den blev till en autonom självgene­rerande process som samtidigt var ett utdraget självmord. »Det är själen som tar kål på kroppen. Och om den använder rep eller sprit kan vara lika bra. Man super för att man vill bli av med livhanken«, skriver han i »Chefen fru Ingeborg«.

Återkommande resor till Berlin möjliggjorde inte bara konsumtion av alkohol, utan också av kokain, som han snusade, och besök på olika »pojkställen«. På hösten 1926 gjorde han ett försök att varaktigt separera från Stina, vilket än mer utelämnade honom åt hans missbruk, även om de senare försonades. Somatiska komplikationer tillstötte: han hade återkommande blodiga gastriter och svårigheter att få i sig fast föda. Alkohol, särskilt konjak, stod tidvis för merparten av hans kaloriintag. Han blev fet och oformlig. Röntgen visade att hjärtat var förstorat, benen svullnade och han plågades av andnöd. Deliriösa tillstånd med hallucinationer och vanföreställningar följde på alkohol- och kokainmissbruket. Olika läkare förskrev barbiturater som Luminal och Veronal mot ångest, abstinenssymtom och sömnsvårigheter, men också morfin och opium mot smärtor och diarréer. Ändå tillkom flera romaner, dramatik, noveller och filmmanus under hans sista fem år, mycket tack vare somrarna på Segelholmen under Stinas omsorg och relativa begränsning av hans alkoholintag.

Sista uppbrottet skedde några veckor efter radiouppläsningen av »Ur en clowns katkes«. I november 1930 for Bergman ensam till Berlin. Han bodde på Hotell Nordland; strax före nyår försämrades hans tillstånd med blodiga upphostningar, magkatarr och diarré. Hotellets läkare dr Dessau tog över honom till sin privatklinik, där han avled efter knappt ett dygn på nyårsdagen 1931 – enligt dr Dessau på grund av ett slaganfall.

Stina kom för sent till Berlin; på Hotell Nordland tog hon en överdos av sömnmedel. Hon fick psykiatrisk vård en tid och deltog inte vid jordfästningen. Bergmans aska förvarades först hos Bonniers, sedan hos Stina i en urna med två utrymmen – det ena för honom, det andra för henne. De gravsattes genom Bonniers försorg på Norra Kyrkogården i Örebro 1976.

 

”Jag skulle ha uträttat något stort, om jag bara kunnat”.

Om romanen Herr von Hancken

Bergman skrev denna roman 1920, d.v.s. mellan Markurells i Wadköping och Farmor och vår Herre. Det är en berättelse om ett levnadsöde, ett människoöde, nämligen kaptenen von Hanckens. Berättelsen utspelar sig dock under någon sommarmånad och året är 1806, då von Hancken beger sig till surbrunnen Iglinge med sin familj för att kurera sin hälsa.

von Hancken anser sig mycket olycksförföljd här i livet, det gäller hans hälsa, men också kring hans börd, hans militära karriär som slutat med avsked och han har t.o.m. fått böter för att ha fått husröta i sitt kaptensboställe, med mera, med mera. Så det finns ett stort behov hos von Hancken att få någon erkänsla, erkännande här i världen, när han träder inför brunnens mäktige doktor Wurm om vilken det sägs att ”skickligheten var inte stor, då det gällde att ställa diagnos eller kurera sjukdom, men i prognosen var han en överdängare”.  När så von Hancken läst upp alla sina krämpor svarar Wurmen: ”jag beklagar kära vännens oerhörda lidanden, som äro enastående i medicinens annaler. Men jag kan trösta honom med, att han måste ha dött någon gång i början av nittitalet. Det är bara likbegängelsen som fattas”.  Ånyo förhånad, förlöjligad alltså.

I sitt nästa möte med Wurmen får von Hancken sin dom, han har blott några veckor kvar att leva får han veta.  Men istället för att nedslås av detta besked blir det upprinnelsen till en sista ansträngning och ambition hos den samtidigt sturske, ilskne och uppblåste kaptenen som hela livet sökt efter sin rättmätiga plats i livet och tillvaron. Med hans egna ord; ” jag skulle ha uträttat något stort, om jag bara kunnat”.

Han förälskar sig i en ung, skön kvinna som bett om hans beskydd och som säger sig vara av fin börd, en vicomtesse, men under falsk flagg förstås, von Hancken är ju också lättlurad, han ser det han vill se och har behov av.

Man nås också av beskedet att landshövdingen är att vänta till brunnen och här får von Hancken också för sig att även självaste kungen är att vänta. Han tar kommandot till ett spektakel, får andra med sig i att bygga upp äreportar med mera. Men kungen kommer förstås inte, men under repetitionerna inför besöket får von Hancken, under ett kort ögonblick av förvirrad storslagenhet, för sig att det är han själv som är kungen.

Det hela går ju inte bra för von Hancken, det gör inte det och efter ytterligare förvecklingar av upproriskhet mot överhögheten, så inser von Hancken att han får ge sig och ge upp sin fåfänga och sina ambitioner. Utan att ha fått något erkännande eller någon bot så lämnar till slut von Hancken och familjen brunnen, fattigare än när de kom och von Hancken dör till slut, dock längre fram än vad Wurmen förutspådde.

Romanen är mycket humoristiskt skriven, med ett rikt persongalleri av mer eller mindre udda existenser och med dråpliga händelser. Men med, som så ofta hos Bergman, mycket tragik, det är en i sanning tragikomisk berättelse.  Livstemat, livsödet att hitta sin plats i livet mellan ambition och förmåga är ju också något som vi väl alla brottats med i någon mån i alla fall. Så herr von Hancken är kanske inte en så löjlig person när allt kommer omkring.

Börje Rosmark

Läs mer om Herr von Hancken:

Maria Bergom-Larsson Diktarens demaskering.En monografi över Hjalmar Bergmans roman Herr von Hancken. Bonnier 1970.

Karin Petherick Stilimitationer i tre av Hjalmar Bergmans romaner. En undersökning av den roll pastisch, parodi och citat spelar i Knutmässomarknad, En döds memoarer och Herr von Hancken. Svenska bokförlaget 1971