Årets bokcirkelbok är Vi Bookar, Krokar och Rothar. Det är den bok som var föremål tillsammans med Fredrika Bremers Hertha för en dialog om Örebro Kungsköping versus Wadköping mellan Fredrika och Hjalmar med Klara Johanson som samtalsledare. Vi hörde den dialogen i våras i hörsalen på museet i Örebro och på ABF i Stockholm nu i höst.
Det finns mycket att tala om i denna vitala roman. Vi ses i Stockholm på Timmermansgården onsdagen den 5 december kl. 18, där ”Klara Johanson” dvs. Gunnel Furuland kommer att leda samtalet.
I Örebro den 11 december hos Inger Hullberg på Järntorgsgatan kl 16.
Kerstin Ekman har skrivit en fin essä i Samfundets Hinnel, helvete och galenskap. Den börjar så här:
Jag välsignar barndomens leda. Jag tackar de långa söndagarnas gråhet och deras tröstlösa regn på fönstret för mer än jag kanske vet. För Hjalmar Bergman tackar jag, för hans romaner som stod i vårt bokskåp och som blev lästa inte en utan två och tre gånger och kanske fler. Pappa sa åt mig att läsa Strindbergs Röda rummet och Nya riket om jag ville veta hur samhället fungerade. Men hur skulle jag kunna känna igen mig där? Mitt samhälle var inte Stockholm på 1870-talet. Det var en modern småstad med industrier och verkstäder. Där konspirerade inte Strindbergs föraktade judar med enfaldiga grosshandlare. Mitt samhälle hette Katrineholm och det liknade Hjalmar Bergmans industrihåla i Vi Bookar, Krokar och Rothar. Min pappa var just en av de uppkomlingar som Bergman i sin roman kallar okända, förbisedda främlingar och som med sin företagsamhetkom att driva stadens spel i stort och smått. Där fanns samma frikyrkoförsamlingarnas gemenskap ända ut i handeln med knappar och kragar. Alla visste att frälsta inte köpte något hos ofrälsta. Det visste Bergman också. Men vi och alla andra otrogna handlade hos dem och det var verkligen goda affärsmän i Kristus och gjorde sig god förtjänst på både tro och otro.
Vi Bookar, Krokar och Rothar blev den mall som jag kunde strukturera upp det svårbegripliga med.

Litteraturens lördag den 17 november på Stadsbiblioteket i Örebro kommer
Samfundet ha bokbord och ett program på Teatercaféet kl. 15.00: Hjalmar Bergmans och Stina Lindbergs brev under förlovningstiden Fästmansbreven levandegörs av Agneta Ljung och Maria Sedell.

Den planerade resan till Florens tillsammans med Delblancsällskapet i oktober nästa år är inställd men planer på en ny resa är redan på gång. Vi återkommer! Vi kommer att ha stor hjälp av Hjalmar Bergman Samfundets skrift Mitt hjärtas stad Hjalmar Bergmans Florens från den resa som Samfundet gjorde 1994. Boken finns att få från Samfundet för portot.
”Förnäm och blyg och glad och barnslig” i fyra hisnande adjektiv sammanfattar Hjalmar Bergman sitt Firenze. Staden tycks låna färg av hans egen sammansatta personlighet, förvandlas till en spegelbild av honom själv, skriver Margareta Wirmark i boken.

Hjalmar Bergman Samfundet och Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier presenterar en dramatiserad dialog med utgångspunkt från Fredrika Bremers Hertha (1856) och Hjalmar Bergmans Vi Bookar, Krokar och Rothar (1912). Bägge romanerna är stadskrönikor och har nära kopplingar till Örebro. Dialogen är skriven av Gunnel Furuland, ordförande i Årstasällskapet. Välkomna till detta celebra möte mellan dessa författare i gestaltning av Pär Bäckman som Hjalmar och Charlotta Åkerblom som Fredrika. Gunnel Furuland agerar samtalsledare som Klara Johansson.

Ett program i samarbetet med DELS.

Programmet söndagen den 28 oktober kl 13.30 till ABF var välbesökt, cirka 50 intresserade hade kommit.

Den 19 september på Hjalmar Bergmans födelsedag – i år är det 135 år sedan han föddes – inbjuds våra medlemmar och andra intresserade till följande program i Örebro:

Kom Amanda, så går vi hem till Borgen!”

-En guidad vandring på Hjalmar Bergmans födelsedag kring författaren, hushållerskan Amanda Löthgren och genom det Bergmanska Örebro 1880 – 1930. Guide: Författaren Clas Thor.

Samling vid pumpen på Våghustorget i korsningen Drottninggatan – Rudbecksgatan kl 12.00. Avslutning vid Sparbanksborgen ca kl 13.00

Promenadväg: Från Våghustorget längs Drottninggatan, Nygatan ner till Söderlindhska gården vid Kungsgatan, via Stortorget upp till Nikolaikyrkan och Drottninggatan förbi Hjalmar Bergmans födelseplats, till Elgerigården, över Storbron, förbi Örebro teater och avslutning vid Sparbanksborgen, nuvarande Hotell Borgen.

Vill du som vi efter vandringen inta en lättare lunch på Borgens restaurang, måste du föranmäla deltagande till mig (inger.a.hullberg@gmail.com eller exbru@hotmail.com eller 070-674 56 60 eller 019-145660 senast 17.9).

Under den här lunchen vill vi gärna tala om och få idéer till hur vi ska kunna agera för att ge Hjalmar Bergman den plats i Örebro som vi tycker att han är värd! Att intresset för Hjalmar Bergman och hans verk är levande vet vi. Bara i år har han spelats både i Stockholm, Norrköping, Stadra, Karlskoga och i hela Sydsverige men här i hans egen födelsestad gör man inte mycket väsen av honom. Tvärtom. Det lilla Hjalmar Bergman Museum som fanns i Wadköping

har till exempel packats ner och återuppstått i förminskad skala i en liten oansenlig lokal, som vi får chans att se, om vi följer med på dagens andra vandring:

Kom Hjalmar, så går vi genom ditt litterära Wadköping!”

En guidad vandring på Hjalmar Bergmans födelsedag kring författaren och hans familj, hans romaner, noveller och brev och det Bergmanska Örebro 1880 – 1930. Guider: Pär Bäckman från Hjalmar Bergman Samfundets styrelse och Clas Thor, författare.

Samling vid Sparbanksborgen, nuvarande Hotell Borgen kl 17.00. Avslutning i trästaden Wadköping med Hjalmar Bergmans museum ca 18.30.

Promenadväg: Från Hjalmar Bergmans uppväxthem i Sparbanksborgen, över Storbron till släktgården Elgerigården, upp på Drottninggatan förbi Hjalmar Bergmans födelseplats, ner över Stortorget, genom Oskarsparken, mot Svartån och genom Stadsparken till Wadköping och avslutning vid Hjalmar Bergmans ”museum”.

 

 

Kopplingen mellan Ingmar Bergman och Hjalmar Bergman kommer Leif Zern och Pontus Plænge samtala om inför publik på Filmhusets lilla sal söndagen den 16 september kl. 13. Välkomna då!

En dagsaktuell koppling finns i dagens Svenska Dagblad där Lars Ring recenserar Dramatens föreställning av Riten. Bergmanskt symboldrama som clowntragedi.

Jag citerar eftersom man inte kan dela SvD-artiklar: Emil Graffman har tagit sig an ”Riten” – en lekfull moralitet om hur konstnären tvingas förhålla sig till sin publik. Tornrummet är omgjort till fyrkantig ödslighet: grått hotell- eller tjänsterum. Emil Graffman låter skådespelartrion vara klädd som traditionella, vita clowner med toppiga hattar. Ett slags emblem för en glättig utsida och en trasig insida. Ensemblen kan lätt förstås som delar av Bergman själv: en ung ångestriden, en åldrad uppgiven och en med nervöst, religiöst svärmeri. Eller en incestuös familjebildning.

Idén kan vara hämtad från ”Clownen Jac” av Hjalmar Bergman, med sättet att beskriva konstnären som förtvivlad narr. Särskilt tydligt är greppet att skildra den symbiotiska relationen mellan åskådaren och aktören som upprepad rit med en ständigt sensationslysten publik.

Leif Zern som i år gett ut en ny bearbetad upplaga av sin bok Se Bergman kommer till Hjalmar Bergman Samfundet i Filmhusets lilla sal söndagen den 17 september kl 13 och samtalar med skådespelaren och regissören Pontus Plaenge om Ingmar Bergmans förhållande till Hjalmar Bergman.

Ingmar Bergman satte upp Hjalmar Bergmans pjäser flera gånger. Bland annat en berömd uppsättning av Sagan i Malmö och en katastrofal uppsättning i Örebro. En fin TV-föreställning av Herr Sleeman kommer på TV-teatern med Naima Wifstrand finns att se på Youtube.
Välkomna! Man behöver inte vara medlem för att gå på detta program!

 

På Spaning Efter Hjalmar och Stina i Bergslagen.

 Lördagen den 19 maj strax efter kl. 10 startade ett trettiotal Bergmanvänner  vår resa i abonnerad buss från Örebro och begar oss via Norra Kyrkogården, där vi stannar till vid Hjalmars och Stinas gravsten. Vi fick kaffe och bulle och tal vid graven.

Sedan bar det av till Lindesberg, dit det unga paret Stina och Hjalmar Bergman flyttade som nygifta. Arne Johnsson och Pär Bäckman är våra ciceroner här – Arne läste högt ur Fästmansbreven under blommande syrener, utanför den stora villan invid ån.

 

God lunch intog vi på hotellet, innan bussen förde oss vidare genom det vackra landskapet till Stadra, där Magnus Wetterholm tog emot. Vi fick se den vackra herrgården och höra om alla de fantastiska föreställningar som getts på Stadra teater. I sommar är det ju Agneta Pleijels version av Flickan i frack man ger tack vare tips från vår sekreterare Inger Hullberg efter fjolårets filmvisning av stumfilmen Flickan i frackpå Roxy i Örebro.  Vin och kakor i vår utflyktskorg.

 

Från Stadra ner till Nora, där vi installerar oss på våra rum och tar en liten paus innan det blir dags för festmiddagen, som serveras klockan 19 i Noras vackra och prisbelönade församlingshem intill kyrkan på Torget. Fru Markurell gestaltad av Anita König dök upp och berättade mycket anslående om herr Markurells död och till kaffet fick vi höra Astrid Lindén och Clas Thor glimtar ur Hjalmars och Stinas Bergslags-liv och om bergslagsromanen Mor i Sutre.

Söndag förmiddag träffades vi i solskenet under prunkande träd för Kaffe med Baffe. Sten Wistrand serverade Sju sorters kakor i form av sju nedslag i Hjalmar Bergmans produktion, mycket intressant.

 

Därefter återstod bara hemfärd  efter en fantastiskt välordnad utflykt i de vackraste av majdagar. Tack till vår utflyktskommitté: Inger, Sten, Arne och Pär!

Agneta Pleijel tar sig an ”Flickan i frack” av Hjalmar Bergman och gör en fri dramatisering av till Stadra teater med premiär den 6 juli 2018.

– Att vi på Stadra lyckas förena Bergman och Pleijel känns nytt och spännande. Under alla tjugo åren på vår Stadrascen, har vi lyft fram många, många olika svenska författarskap. Det är nu spännande att tänka på Hjalmar Bergman, som så ofta lät sin konstnärliga själ ikläda sig kvinnliga gestalter, när han här får möta en modern författare som Pleijel med ett författarskap i myllan av vad det är att vara kvinna idag. Vi tror att Pleijel på ett väldigt kärleksfullt sätt kommer att beskriva denna historia. Och att det blir på hennes alldeles egna fria sätt, säger Magnus Wetterholm, konstnärlige ledare, i ett pressmeddelande.

”Flickan i frack” kom ut 1925 och handlar om Wadköpingsbon Katja Kock som skapar en skandal när hon kommer till sin studentbal klädd som en man i broderns frack.

Flickan som drar på sin brors frack i Örebro vet kanske inte vad hon satte igång

– Flickan i frack, Hjalmar Bergmans muntra miniroman från 20-talet, är en underbar utgångspunkt för en revypjäs. På 20-talet slog ett nytt kvinnoideal igenom: La Garconne, den oförvägna pojkflickan. Sen följde feminismens framstötar för demokrati, Eros och jämlikhet. Med bakslag förstås, krig och totalitarism, fram till dagens duktiga flickor som bränns ut av kraven på sig själva. Flickan som drar på sin brors frack i Örebro vet kanske inte vad hon satte igång, men det var en hel del. Hur blev hon så tuff och varför fick hon gråta så mycket? Musik och dans och försvar för det bästa i människan, som är kärleken, säger Agneta Pleijel om uppdraget i pressmeddelandet.

Tidigare har hon skrivit två pjäser för Stadra teater, ”Hör musiken söker efter orden” om Hjalmar Gullberg 2012 och ”Efter mitt eget huvud” om Agneta Horn 2014.

Ur artikel från Närikes Allehanda.

Vid Hjalmar Bergmans grav 19 maj 2018

Sedan 1976 ligger här Hjalmar och Stina i en dubbelurna, som Stina beställt. De första tio åren efter Hjalmars död hade Hjalmars urna förvarats i en låda i kassavalvet på Bonniers förlag. En fint snickrad låda som enligt skrönorna använts som fotpall för att nå de övre hyllorna. När förlaget så småningom såg till att Stina fick hem urnan, då beställde hon dubbelurnan som hon sedan haft i sin lägenhet och på sitt skrivbord på sina olika arbetsplatser till sin död.

Efter Stinas död tog Abbe Bonnier hand om dubbelurnan och en delegation från Bonniers förlag tog sig till Örebro för gravsättning. Det ösregnade. Kyrkogården var så vattensjuk så att en träspång måste läggas ut.

Nog kan man se Hjalmar le roat i sin himmel.

När Hjalmar Bergman dött i Berlin skickades hans kista hem med tåg och på stationen på Stockholm Norra – den station som låg närmast Norra kyrkogården-möttes den av studenter från humanistiska föreningen och studentteatern, som följde kistan i procession vägen till kyrkogården, där han kremerades dagen därpå. På begravningen talade bland andra Anders Österling.

Johannes Edfelt, som var en ung själsfrände till Hjalmar Bergman (Stina trodde ett tag svartsjukt att han var en ”undanstucken son”) var ju initiativtagare till Samfundet och utgivningen av Hjalmar Bergmans samlade skrifter.

Edfelt har skrivit om Hjalmar Bergmans dialog med döden, som den speglades i deras korrespondens från när de träffades första gången 1926 och till Hjalmars död på nyåret 1931. Edfelt skriver att ”mycken humor spelar och glittrar i de epistlar jag mottog från Hjalmar under hans sista tid men intrycket av hans svårmod och sjuklighet överväger ändå.”

Ett brev från Hjalmar Bergman till Johannes den 16 juli 1927 innehåller en dikt skriven enligt Hjalmar ”igår”: Den passar väl att läsas idag:

En gång ville jag dö/ det var att strö/ dunlätt aska över flammande låga/ det var att råga/ livet.

/Åren gick. Jag ville dö./ Det var att strö en skovel mull över glödande malm /hetta och kvalm/ livet.

/Nu vill jag dö, /sänka en gnista i snö./ Din död, käre, gjorde mig döden lätt./ OCH DU FICK RÄTT/ O DÖD

 

”Se där Även jag skriver vers” tillfogar Hjalmar.

 

Kära Hjalmar Bergman-vänner! Äntligen är vi här och kan lägga blommor på Hjalmars och Stinas grav. Frid över deras minne.