Berlin var inte ”mitt hjärtas stad” för Hjalmar Bergman. Det var Florens, dit han kom redan som ung och dit han återvände många gånger i livet. Men Berlin blev en viktig stad för Bergman mot slutet av hans liv, fast på ett övervägande negativt sätt. Hit flydde han från hustrun Stinas kvävande (som han upplevde dem) omsorger, här kunde han få utlopp för sin homosexualitet, som han avskydde. Sin inre konflikt dövade han med ”cognac och cox” (kokain). Så levde han några höstmånader årligen från 1926. Till slut tog detta leverne kål på hans i grunden starka fysik och han avled på sjukhuset Nordsanatorium  på nyårsdagen 1931.

I Hjalmar Bergmans brev och i hans almanackor kan man följa hans liv praktiskt taget dag för dag, även perioderna i Berlin. Han bodde ömsom på hotell, ömsom i hyrda lägenheter. Adresserna finns kvar även om det inte alltid är samma byggnad som står på dem. Det är alltså möjligt att vandra i Bergmans spår i Berlin, och det är vad en grupp på 20 personer från Hjalmar Bergman Samfundet gjorde 19-21 september i år. För de praktiska arrangemangen stod Carina Axelsson vid resebyrån Ask Mr Nilsson, och vår ciceron i Berlins geografi var Annika Bless, perfekt svensktalande, mycket sakkunnig, entusiastisk och väl förberedd på vår grupps önskemål och behov.

Kort reseberättelse
Efter ankomst till Tegel vid lunchtid på lördagen möttes vi av guiden, som satte oss på den väntande bussen och tog oss till en typisk tysk resturang vid Friedrichstrasse för lunch. Efter avnjutna weiss- och currywurstar m.m. blev det bussightseeing runt Berlin som slutade vid vårt hotell intill Kurfürstendamm. Gemensam middag på en närbelägen restaurang. På bilden nedan guiden Annika Bless och Samfundets förre ordförande Johan Hirschfeldt på lunchresaturangen Maximilians.
Hjalmar Bergman i Berlin # 4

dav Ett minnesmärke från sightseeingen: ett tomt bibliotek, nedsänkt i marken, på platsen för nazisternas första bokbål 1933.

Söndagen var den egentliga Hjalmar Bergman-dagen. Guiden Annika hämtade oss halv tio och satte oss på en vanlig lokalbuss för transport en bit västerut till första målet: Konstanzerstrasse 1, där Bergman bodde i hyresrum en kort tid hösten 1926.
Hjalmar Begman i Berlin sept -15 Samfundets ordförande Peter A. Sjögren läser ur brev avsända från Konstanzerstrasse 1.
Några veckor senare flyttade han tillsammans med sin unge protegé, den tyske skådespelaren Werner Fütterer, till en egen lägenhet på Paulsborner Strasse 1. Där står nu det tyska Klasslotteriets arkitektoniskt bemärkta hus. Ytterligare längre västerut ligger hotell Kronprinz vid Kronprinzendamm. Här bodde Hjalmar som tonåring med sin pappa Claes redan 1899, och byggnaden är fortfarande, eller snarare ånyo, hotell. I brev hem till mamma Frédrique röjer sig den blivande författaren: ”efter afäten supé uppsökte vi Unter den Linden och gingo gatan framåt seende på det lifliga folket. Rätt som vi gingo kommo vi till ett stort hus framför hvilket en stor mängd människor hade samlat sig. Då och då klöfs män af några beridna poliser och i deras kölvatten följde vackra ekipager med rikt dekorerade militairer. Vi slöto oss till hopen och gapade som den. Då – plötsligt gick en rörelse genom massan, kom en stor vagn med förfärlig fart rullande och däri satt – der grosse Kaiser! Som en blixt var han borta men det var roligt att ha’ sett’ en.”
Efter hotell Kronprinz var det tid för dagens längsta förflyttning, denna gång med S-bahn, till Invalidenstrasse 115 nära Nordbanhof (på Bergmans tid Stettiner Bahnhof). På adressen står fortfarande den byggnad som en gång var Hotel Nordland, nu mest läkarmottagningar. Här hade Hjalmar bott flera gånger tidigare, även tillsammans med Stina, och det blev hans sista adress i Berlin. Det var en märklig känsla att stå framför denna byggnad, fullt igenkännlig från fotografier från tiden, och det blev naturligt nog resans höjdpunkt.
HjalmarBergmans sista hotell i BerlinHotel Nordland” i dag

Därmed var vandringen i Bergmanspåren slut. Återstod på söndagseftermiddagen lunch på en krog i de nyrestaurerade jugendkvarteren Hackesche Höfe, en sevärdhet i sig. (En av byggnaderna ses i vinjettbilden ovan.) Därefter promenad via Museumsinsel till Historisches Museum, där vi hann med både en tillfällig utställning om tysk ockupation i tolv länder under andra världskriget samt den del av den permanenta utställningen som rör 1900-talet. På kvällen mycket god och trevlig middag på en italiensk restaurang.
sdr Vår skickliga guide Annika Bless tackades med ett Hjalmar Bergman-bokstöd

Måndag förmiddag var till fritt förfogande. På eftermiddagen avslutades reseprogrammet med ett besök på de nordiska ländernas ambassadområde. På ett gemensamt planlagt område har alla de fem nordiska länderna byggt var sin arkitektoniskt särpräglad ambassadbyggnad, som vi fick en utvändig visning av. Ambassaden hade också haft vänligheten att ställa ett mötesrum till vårt förfogande, där jag, i Kerstin Dahlbäcks beklagliga frånvaro, läste hennes föredrag ”Berlin och Bergman” och där vi hade en avslutande diskussion.

Så återstod bara flyget hem.

Peter A. Sjögren
Foton Clas Jackert och Peter A. Sjögren

Markurells i Wadköping”, från 1919, är Hjalmar Bergmans mest kända roman. Fylld av burlesk komik och subtilt allvar och med en handling som utspelar sig under en enda dag har den lockat till dramatisering många gånger. Först av Bergman själv, för Radioteatern 1929, mest bekant i Gustaf Molanders och Hans Dahlins tv-serie med Edvin Adolphson i huvudrollen, som gick i repris i Sveriges Television så sent som i januari år.

Och nu senast, hösten 2015, på Göteborgs stadsteater med manus av Dennis Magnusson och i regi av Dennis Sandin. Det är en lyckad överföring till scenen, där allt väsentligt av romanens rätt komplicerade handling har tagits tillvara och både komik och allvar fått tillbörlig plats. Mutlunchen i läroverkets kollegierum blir rättmätig höjdpunkt och dramats peripeti. Dan Ekborg i huvudrollen har skapat en egen Markurell utan att snegla på föregångare, mer känslosam än brutal. Fru Markurell blir i Carina M. Johanssons gestaltning en starkare och mer självständig hustru och mor än vad man har varit van vid. Av de mindre – men viktiga – rollerna fäste jag mig särskilt vid Mia Höglund-Melins fru de Lorche.

Peter A. Sjögren

Svenska Dagbladet

Den avslutande delen i utgåvan av Hjalmar Bergmans brev recenserades i Svenska Dagbladet den 28 april. Recensent är Tom Hedlund, som även recenserade del III häromåret.

Om utgåvan skriver han: ”Kerstin Dahlbäck har genomfört ett krävande ensamarbete med redigeringen av dessa ofta svårdaterade och ibland även svårlästa brev; i de fylliga noterna presenterar hon omnämnda personer och förklarar dessutom såväl sammanhang som enskilda ord.”

Läs hela recensionen här:
http://www.svd.se/kultur/understrecket/hjalmar-bergmans-forfall-blottas-i-breven_3506830.svd.

Bild av David Hall, licensierad enligt CC BY 2.0

Så var bokmässan över! I fyra dagar har vi från Hjalmar Bergman Samfundet och Delblancsällskapet stått i vår gemensamma monter och försökt få passerande mässbesökare att intressera sig för våra författare. Jag tycker det har gått hyggligt: fyra nya medlemmar har vi fått och ett dussintal böcker har vi sålt. På de litterära sällskapens scen drog Lars Lönnroth och Kerstin Dahlbäck stor publik med sin anföranden. Vi stöttar aktivt DELS:s (De litterära sällskapens samarbetsnämnd) upprop till stöd för systemet med kommunala fristäder för svenska författare: läs mer  på DELS:s webbsida http://www.dels.nu/fristadsprojektet/varna-fristadssystemet-delta-dels-protestaktion-protestera-pa-bloggen-har/.

Kommer vi tillbaka nästa år? För tidigt att säga, det är mycket som ska klaffa. Men låt oss hoppas!

Peter A. Sjögren

brev4

I en stort uppslagen recension i DagensNyheter den 10 augusti öser Mari Schottenius beröm över Samfundets utgåva av Hjalmar Bergmans brev och verkets utgivare Kerstin Dahlbäck.

http://www.dn.se/kultur-noje/sa-visade-hjalmar-bergman-sitt-sanna-jag-i-sina-brev/

Hjalmar Bergman Samfundet visar tre korta tv-filmer byggda på verk av Hjalmar Bergman onsdag 3 december kl. 18.30 på Rörstrands slott, Rörstrandsgatan 5 i Stockholm. Kommenterar gör Sten Wistrand, universitetslektor i Örebro och ledamot av Samfundets styrelse. Ingen föranmälan. Programmet blir ca två timmar långt inklusive kaffepaus. Obs. att av upphovsrättsskäl är evenemanget öppet endast för medlemmar och deras personliga gäster.

Kan ni bota mig, doktor (från omkring 1970) är en adaption gjord av Sven Lindberg efter en novell i samlingen Kärlek genom ett fönster från 1928. Pjäsen är i huvudsak en monolog, med Jan-Olof Strandberg i rollen som Patienten; regi Åke Falck. – Bakom masker (1974) är en tv-version av en radiopjäs från 1930. I rollerna Agneta Ekmanner, Frej Lindqvist, Olof Lundström och Lil Terselius; regi Lars Amble. – Kärlek genom ett fönster (1978) är en novell från 1925 adapterad för tv av Herbert Grevenius. Gertrud Fridh gör huvudrollen; regi Agneta Elers-Jarleman.

Diptyken Jonas och Helen (1926) och Kerrmans i paradiset (1927) tillhör Bergmans sena produktion och har väl inte många läsare i dag. De två sammanhängande romanerna fick i huvudsak god, men samtidigt ljum, kritik när de kom ut och placeras inte heller så högt av litteraturforskningen. Men för mig, som inte läst dem tidigare och inte visste mycket om dem var de en glad överraskning.

”Jonas och Helen”, med handlingen förlagd till Paris i slutet av 1880-talet, är en ömsint ironisk skildring av ung kärlek, i samma anda som ”Flickan i frack” från året innan, 1925. Men denna romanens ryggrad upptar bara en mindre del av bokens innehåll. Till stor del består den av återblickar på kontrahenternas uppväxt i vitt skilda miljöer och i porträtt av föräldrar, syskon och andra släktingar, varav många bekanta från andra Bergmanromaner. Flera av dessa porträtt är snarast mer pregnanta, och typiskt Bergmanska, än skildringen av huvudpersonerna. Men Hjalmar Bergman är här också en mycket pratsam kommentator till sin egna figurers göranden och låtanden. Det blir ett många gånger rätt långrandigt psykologiserande, med vinklingar i tid och rum som saknar samband med berättelsen.

”Kerrmans i paradiset” utspelar sig 20–25 år senare och är en helt annan sorts roman. Jonas Kerrman har blivit högt betrodd medarbetare i svärfader Fabian Bourmaisters bankirfirma, där denne dock inte är allenarådande. Intriger där bl.a. den gamle människoätaren A.O. Arnfelt (från ”En döds memoarer”) och Kerrmans båda svågrar Maxi och Eddi är inblandade, slutar med att Kerrman avgår med segern. Här är Hjalmar Bergman på sin pappas gata. Finns det någon svensk författare som har kunnat litterärt skildra affärsliv som han? Första delen av boken är en bladvändare, där Bergmans stil, så att säga av bara farten, blir lättare, klarare, spetsigare, roligare än i diptykens första del.

Första delen av boken utspelar sig under en dag. Andra delen täcker fem år, och där är Kerrmans krisande familjeliv i fokus. Fru Helen försöker finna sig i att Jonas tar sig makt som en oinskränkt pater familias men drabbas hårt av dennes uppenbara förtjusning i ”den ljuva judinnan” Sonja, syster till en tysk affärspartner. Sonen Pontus, kallad Pil, sluter sig till något slags ungsocialistisk förening och drabbas dessutom av lungsot, de båda döttrarna Cissi och Annika är redan Bergmanska original, och dessutom har fru Helen att släpa på sin svärmor och en gammal trotjänarinna samt bankirfirmans betrodde ombudsman Ahlmarck (av barnen Kerrman kallad Girefanten på grund av sin kroppshydda och långa hals). Därtill gör hon sig beroende av en karismatisk predikant, som hennes make avskyr. Konflikten är länge lågintensiv men flammar upp kring bygget av ett nytt ståtligt lantställe, ”Jaktslottet”, som Helen tvingas på av make och barn mot sin vilja.

Som nutida läsare tycker man väl att en hel del av konflikterna kunnat undvikas med lite mindre hemlighetsmakeri familjemedlemmar emellan. Men gestalterna är så levande, så ”moderna” att det är svårt att komma ihåg att romanen utspelar sig för över 100 år sedan (då man dock redan förflyttade sig med bil och meddelade sig per telefon). För mig framstår ”Kerrmans i paradiset” som en underhållningsroman av hög kvalitet, som man skulle önska många fler läsare i dag.

Peter A. Sjögren

 

Den 19 februari 2014 bör räknas som en märkesdag i svensk litteraturhistoria. Då presenterades fjärde och avslutande delen i sviten Hjalmar Bergmans brev – nästan fem år efter den första år 2009. Det hela är ett redan till det yttre fantastiskt verk som upptar 20 cm utsökt vackra bokryggar i bokhyllan.

Bonniers förlag, som utgivit så gott som allt av Bergman, stod för gästfriheten på Nedre Manilla, och speciellt inbjudna var medlemmarna i Hjalmar Bergman Samfundet; ca 40 hade hörsammat inbjudan.

Eva Bonnier tog emot och prisade med blommor och champagne dem som genomfört det mödosamma projektet: främst naturligtvis utgivaren Kerstin Dahlbäck (hennes insats är så enorm att man häpnar!) men också förläggaren Hans Isaksson, förlagsredaktören Harriet Fyrberg och den stilsäkre formgivaren Lars Paulsrud. Hon lovordade även de insatser som gjorts av Hjalmar Bergman Samfundet.

Eva och Lars Paulsrud

Eva Bonnier och Lars Paulsrud

Kerstin Dahlbäck med bukett och butelj

Kerstin Dahlbäck med bukett och butelj

I kongenial omgivning fick gästerna lyssna till Kerstin Dahlbäcks lärda – och med all rätt lättade – tillbakablickar. Hon har faktiskt varit med på den Bergmanska resan i åtskilliga decennier och kunde blicka tillbaka på den allra första början till brevutgivningen, liksom samarbetet med sådana legendarer i Samfundet som Johannes Edfelt, Örjan Lindberger och Erik Hjalmar Linder.

Kerstin Dahlbäck i talarstolen

Kerstin Dahlbäck i talarstolen

Efter styrelsekollegan och författaren Arne Johnssons engagerande uppläsningar av flera brev tog Hans Isaksson till orda och uttryckte sin stora glädje över det fullbordade verket. Så avslutade Samfundets ordförande Peter A. Sjögren den mer föredragande delen av sammankomsten med Samfundets varma tack till alla som bidragit till det vackra slutresultatet. (På bilderna nedan, uppifrån och ner, Arne, Hans, Peter.)

Och gästerna kunde sedan, med glas i hand, bese inte bara Nils Dardels kända porträtt av Hjalmar själv utan hundratals andra både tidigare och senare författarporträtt. Samt efter samspråk med likasinnade avtåga lyckligen försedda med den nyutkomna volymen.
För övrigt torde få författarsällskap ha lyckliggjort sina medlemmar med så många tryckta verk som Bergmans samfund. Utöver medlemsprogram och utflykter ytterligare ett argument att sälla sig dit.

(Text och bild Sonja Svensson)

brev4

Nu utkommer fjärde och sista delen i den vetenskapliga utgåvan av Hjalmar Bergmans brev. Därmed är ett långt och arbetsamt projekt avslutat. Hjalmar Bergman Samfundet tackar Albert Bonniers Förlag för aldrig sviktande stöd och entusiasm, men det största tacket går till redaktören, professor Kerstin Dahlbäck. Hon har den allra största förtjänsten av projektet kunde slutföras.

Här kan man läsa mer om sista bandet: http://www.albertbonniersforlag.se/bocker/svensk-skonlitteratur/b/brev-iv/?id=&epslanguage=sv .

Bok & Biblioteks logotyp

 

Kära medlem i Hjalmar Bergman Samfundet

Sommaren nalkas, och vi kan blicka tillbaka på en bra vinter- och vårsäsong och se fram mot en spännande höst.

Utgåvan av Hjalmar Bergmans brev är nu komplett. Utgivningen av del IV uppmärksammades med en liten högtidlighet på Bonniers Nedre Manilla den 19 februari och ett program på ABF i Stockholm den 20 mars. Boken kommer till hösten att ha distribuerats till alla medlemmar. Den 27 april var vi 19 samfundsmedlemmar och gäster som for till Norrköping och såg Östgötateaterns uppsättning av ”Swedenhielms” med Sven Wollter i huvudrollen.

Kerstin Dahlbäck med bukett och butelj  Utgivaren Kerstin Dahlbäck tackas på Manilla (foto Sonja Svensson)

Nedan presenteras den tidiga höstens program. Vi arbetar med några programidéer för senhösten, till vilka vi får återkomma i nästa utskick.

Från de medlemmar som ännu inte betalat årsavgiften emotser skattmästaren Clas Jackert betalning snarast. Ange noga namn på betalaren och även e-postadress om du inte gjort det tidigare. Avgifterna är 300 kronor för enskild medlem, 100 kr. för ytterligare boende på samma adress, 100 kr. för studerande samt 3 000 kr. för ständigt medlemskap. Plusgirokonto 60 07 82-7.

 

Filmkväll i Örebro den 18 september

Vi inleder hösten torsdag 18 september kl. 18 med en visning av tre novellfilmer ur Sveriges Televisions arkiv, presenterade och kommenterade av universitetslektorn och Samfundets mångårige styrelseledamot Sten Wistrand. Lokal: Föreningarnas hus, Slottsgatan 13, Örebro. Ingen föranmälan. Programmet blir ca två timmar långt inklusive kaffepaus. Obs. att av upphovsrättsskäl är evenemanget öppet endast för medlemmar och deras personliga gäster.

Kan ni bota mig, doktor (odaterad men säkert från 1960-talet) är en adaption gjord av Sven Lindberg efter en novell i samlingen Kärlek genom ett fönster från 1928. Pjäsen är i huvudsak en monolog, med Jan-Olof Strandberg i rollen som Patienten; regi Åke Falck. – Bakom masker (1974) är en tv-version av en radiopjäs från 1930. I rollerna Agneta Ekmanner, Frej Lindqvist, Olof Lundström och Lil Terselius; regi Lars Amble. – Kärlek genom ett fönster (1978) är en novell från 1925 adapterad för tv av Herbert Grevenius. Gertrud Fridh gör huvudrollen; regi Agneta Elers-Jarleman.

 

Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg 25–28 september

Som jag meddelade i förra medlemsbrevet deltar Samfundet för första gången på många år på bokmässan i Göteborg. I De litterära sällskapens avdelning delar vi monter B 08:80 med Delblancsällskapet. Vi har gemensamt anmält tre framträdanden på De litterära sällskapens scen. Lars Lönnroth talar om ”Hjalmar Bergmans USA och Sven Delblancs” fredag 26, kl. 12, Kerstin Dahlbäck skildrar Hjalmar Bergman som brevskrivare under rubriken ”Bakom masker” lördag 27, kl. 11.30, och Stewe Claeson berättar om Eremitkräftan, Sven Delblancs första roman, söndag 28, kl. 12. Tiderna är preliminära och kan komma att ändras.

Medlemmar i Göteborg, eller varifrån som helst i landet, som har tid och lust att ta några pass i vår monter är hjärtligt välkomna att höra av sig till mig.

 

Hemsida

Vår nya hemsida är nu lanserad men ännu återstår att fylla den med en hel del innehåll. Adressen är http://hjalmarbergmansamfundet.se. Här kan man läsa aktuella nyheter, diskussionsinlägg m.m. och se foton från och inbjudningar till evenemang. Snart kommer också fylligare information om Samfundet och om dess föremål, Hjalmar Bergman. Medlemmar och andra kan meddela sig med Samfundet, och man kommer att kunna köpa våra böcker via formulär på hemsidan. Som en följd av detta har vi stängt den gamla bloggen hjalmarbergman.blogspot.se för nya inlägg, men hela arkivet från bloggen har flyttats över till hemsidan.

Florensresan

som jag skrev om i förra medlemsbrevet har vi inte glömt, men den kan bli av först under 2015. Vi återkommer.

 

Kontakt

För ändringar av adress och andra kontaktuppgifter: sekreteraren Inger Hullberg, Järntorgsgatan 9, 703 61 Örebro, exbru@hotmail.com. För frågor om betalningar: skattmästaren Clas Jackert, Rosengårdsvägen 33, 186 33 Vallentuna, clas.jackert@gmail.com. Frågor om och synpunkter på verksamheten och allmänna frågor kan ställas till mig på adress Beckasinvägen 11, 152 54 Södertälje, e-post pasjogren@telia.com.

Skön sommar tillönskas alla medlemmar och på återseende i Hjalmar Bergman Samfundet i höst!

Peter A. Sjögren

Hjalmar Bergman Samfundets ordförande