Vid Hjalmar Bergmans grav 19 maj 2018

Sedan 1976 ligger här Hjalmar och Stina i en dubbelurna, som Stina beställt. De första tio åren efter Hjalmars död hade Hjalmars urna förvarats i en låda i kassavalvet på Bonniers förlag. En fint snickrad låda som enligt skrönorna använts som fotpall för att nå de övre hyllorna. När förlaget så småningom såg till att Stina fick hem urnan, då beställde hon dubbelurnan som hon sedan haft i sin lägenhet och på sitt skrivbord på sina olika arbetsplatser till sin död.

Efter Stinas död tog Abbe Bonnier hand om dubbelurnan och en delegation från Bonniers förlag tog sig till Örebro för gravsättning. Det ösregnade. Kyrkogården var så vattensjuk så att en träspång måste läggas ut.

Nog kan man se Hjalmar le roat i sin himmel.

När Hjalmar Bergman dött i Berlin skickades hans kista hem med tåg och på stationen på Stockholm Norra – den station som låg närmast Norra kyrkogården-möttes den av studenter från humanistiska föreningen och studentteatern, som följde kistan i procession vägen till kyrkogården, där han kremerades dagen därpå. På begravningen talade bland andra Anders Österling.

Johannes Edfelt, som var en ung själsfrände till Hjalmar Bergman (Stina trodde ett tag svartsjukt att han var en ”undanstucken son”) var ju initiativtagare till Samfundet och utgivningen av Hjalmar Bergmans samlade skrifter.

Edfelt har skrivit om Hjalmar Bergmans dialog med döden, som den speglades i deras korrespondens från när de träffades första gången 1926 och till Hjalmars död på nyåret 1931. Edfelt skriver att ”mycken humor spelar och glittrar i de epistlar jag mottog från Hjalmar under hans sista tid men intrycket av hans svårmod och sjuklighet överväger ändå.”

Ett brev från Hjalmar Bergman till Johannes den 16 juli 1927 innehåller en dikt skriven enligt Hjalmar ”igår”: Den passar väl att läsas idag:

En gång ville jag dö/ det var att strö/ dunlätt aska över flammande låga/ det var att råga/ livet.

/Åren gick. Jag ville dö./ Det var att strö en skovel mull över glödande malm /hetta och kvalm/ livet.

/Nu vill jag dö, /sänka en gnista i snö./ Din död, käre, gjorde mig döden lätt./ OCH DU FICK RÄTT/ O DÖD

 

”Se där Även jag skriver vers” tillfogar Hjalmar.

 

Kära Hjalmar Bergman-vänner! Äntligen är vi här och kan lägga blommor på Hjalmars och Stinas grav. Frid över deras minne.

 

 

Herr Sleeman kommer är en ofta spelad pjäs av Hjalmar Bergman även av amatörteatersällskap. I våras sattes den upp av teater SAT  på Tallbackskolan.
Ingmar Bergman satte upp Herr Sleeman kommer 1957 i sin första TV- produktion. Det blev en stor tittarsuccé. ”Den här pjäsen är en saga men ack så grym” skriver Viola i Svenska Dagbladets recention av TV-uppsättningen. På You tube ligger en kopia. Underbart att se Bibbi Andersson Naima Wifstrand och Max von Sydow.

Ingmar Bergman satte upp Herr Sleeman kommer också redan 1944 med Toiwo Pawlo som Herr Sleeman.

 

 

 

Nyfiken på Hjalmar Bergman – Tre föredrag inför sommaren på Stadra

4 april kl 18.30: Anders Linder om Hjalmar Bergman-kännaren Erik Hjalmar Linder och hans forskning

18 april kl 18.30: Hjalmar Bergmansamfundet: Arne Johnson, Sten Wistrand & Pär Bäckman om Hjalmar Bergman i Bergslagen

25 april kl 18.30: Agneta Pleijel om Hjalmar Bergmans kvinnliga gestalter och sin ingång till romanen Flickan i frack

Plats: Nora bibliotek
Pris: 100 kr, 80 kr Stadravän, 50 kr ungdom
Biljettbokning: nortic.se, Teaterfoajén 0587 311305 /info@stadrateater.se
I samarbete med Nora bibliotek och ABF

Samfundet såg en utomordentligt intressant och vacker föreställning i Norrköping i mars. Marika Lagecrantz var magnifik som farmor. Pontus Plaenge en skicklig regissör.

Från den 27 april till 2 juni spelas den i Linköping. Den 30 maj är det en programkväll kl. 17.30 om berättaren Hjalmar Bergman. Hör Malin Ullgren och Johan Hilton från DN tillsammans med regissören Pontus Plaenge i ett samtal om Hjalmar Bergmans liv och författarskap,

Inför årsmötets tvekamp (14 april) mellan Fredrika Bremers Hertha och Hjalmar Bergmans Vi Bookar, Krokar och Rothar som Örebroskildringa är det bäst att läsa på. Göran Hägg som ju är väldigt inläst på och förtjust i Hjalmar Bergman skriver i kapitlat Hjalmar Bergman I Wadköping i Den svenska litteraturhistorien att ”Hans nådes tid var hans genombrott men egentligen är Vi bookar Krokar och Rothar 1912 ett märkligare konstverk. Perspektivet är bredare. Myllret av personer är enormt. Framförallt introduceras här staden, den fortfarande namnlösa stad i Bergslagen där i fortsättningen de mesta av Bergmans berättande utspelas. En förebild torde ha varit hans studier av renässansens Florens. En annan är givitvis den realistiska roman som skapats av Balzac.”

 

Verksamhetsberättelse för 2017

Samfundets styrelse har sedan årsmötet den 9 april 2017 bestått av Ingar Beckman Hirschfeldt (ordförande) Pär Bäckman, Helena Cho Györki, Gunnel Grundberg, Inger Hullberg (sekreterare), Jan Holmquist, Clas Jackert (skattmästare), Arne Johnsson, Börje Rosmark, Sten Wistrand och Lasse Zilliacus. Revisorer har varit Inger Öhman och Berndt Öhman med Lars Molin som revisorssuppleant. Valberedningen har bestått av Peter A. Sjögren (sammankallande) och Brita Molin.

Hjalmar Bergman Samfundet är medlem av DELS, De litterära sällskapens samarbetsnämnd. Kontaktperson har varit Ingar Beckman Hirschfeldt.

Medlemsavgiften har varit 300 kr för enskild medlem, 100 kr för familjemedlem liksom för studerande samt 3000 kr för ständigt medlemskap. Det ekonomiska utfallet av verksamhetsperioden framgår av balans- och resultaträkningen. Samfundet hade vid årets slut 161 varav 5 nya medlemmar.

Samfundets styrelse har sammanträtt 5 gånger under verksamhetsperioden.

Årsmötet ägde rum måndagen den 9 april 2017 på biografen Roxy i Örebro. Styrelseledamoten Anna Wolodarski och revisorerna avtackades. Ny ledamot i styrelsen Helena Chou Györki och en ny revisor och revisorssuppleant. Efter årsmötet såg vi stumfilmen Flickan i frack från 1926 i ett fullsatt Roxy med stumfilmspianoackompanjemang av Erik Oldberg. Därefter kaffe med Flickan i frack-bakelser på Hotell Borgen där teatermannen Magnus Wetterholm kåserade Jag tog Hjalmar Bergman vid handen och ledde honom upp till Stadra!

Program i övrigt

Tisdagen den 28 februari på Dansmuseet Herr von Hancken och Carl Fredrik Reuterswärd. Reuterswärd har donerat sina målningar inspirerade av Herr von Hancken till Dansmuseet och visades nu för oss. I samarbete med Dansmusei vänner lockade vi en storpublik att lyssna till Måns Hirschfeldts föredrag om Reuterswärd, se ett utdrag ur Blomdahls opera Herr von Hancken, få en kommentar från Laila Andersson som var med i föreställningen 1965 på Stockholmsoperan och höra Stewe Claeson kåsera fritt ur hjärtat med anknytning till Bergman och Reuterswärd.
Söndagen den 26 mars på ABF i DELS regi hade vi ett tredelat program med Sten Wistrand, Arne Johnsson och Pär Bäckman samtalande om Hjalmar Bergman ”Här har du mig”, en monolog om Hjalmar Bergman Bakom fem stängda dörrar av och med Per Söderberg och Agneta Ljung som läste ur fästmansbreven. Söndagen den 20 augusti deltog vi i Världens längsta bokbord då vi sålde samfundets titlar samt skönlitteratur som second hand.

Hjalmar Bergmans födelsedag den 19 september ska enligt stadgarna årligen uppmärksammas. Vi firade lördagen den 16 september och uppmärksammade att det var 50 år sedan Samfundet genom insamlade medel bekostade den skulpturgrupp som står utanför teatern av skulptören Rune Rydelius, Sagan ”Vem tror på sagor här?”  Pär Bäckman som intervjuat konstnären och slagit i gamla tidningslägg framställde invigningen och evenemanget livligt och roande med intervjuer med Erik Hjalmar Linder och åskådare som tyckte högst olika om skulpturgruppen. Sedan fick vi höra utdrag ur pjäsen Sagan med Anita König och Agneta Ljung.  På det efterföljande ”afternoontea” fick vi också en fin bakelse som liknade skulpturen. Då passade vi på att till den duktiga kocken överlämna samfundets gåva till Hotell Borgen, en reproduktion av ett porträtt av Hjalmar Bergman av konstnären Göran ”art Vargas” Lindgren, som styrelseledamoten Pär Bäckman skänkt till samfundet för att skänka vidare till Hotell Borgen.

I samarbete med Timmermansgården inbjöd vi söndagen den 15 oktober till ett intressant och intresseväckande samtal om romanen Chefen fru Ingeborg med Kerstin Dahlbäck och kulturredaktören Malin Ullgren. Anita König läste högt ur romanen. Fullsatt sal, kaffe och bokförsäljning i pausen.

Den 11 november var det Litteraturens lördag på stadsbiblioteket i Örebro. Där hade vi ett program kallat Om Hjalmar – ett samtal om författaren och personen Hjalmar Bergman mellan Pär Bäckman, Erik Furumark, Arne Johnsson, Sten Wistrand. Vi hade också ett informationsbord.

Årets bokcirkelbok var En döds memoarer. Kerstin Dahlbäck inledde cirkeldiskussionen på Timmermansgården torsdagen den 7 december kl. 18. Boken diskuterades även i Örebro den 12 december kl. 16 hemma hos Inger Hullberg.

Hjalmar Bergman Samfundet har en hemsida http://hjalmarbegmansamfundet.se  och en grupp på Facebook Hjalmar Bergman och hans vänner.

För styrelsen

 

Ingar Beckman Hirschfeldt                            Inger Hullberg

Vi vill också tipsa om en programserie Nyfiken på Hjalmar Bergman på Nora bibliotek med anledning av att Agneta Pleijel bearbetat Flickan i frack för Stadra teater med premiär den 6 juli. Biblioteket i Nora har tre Nyfiken på Hjalmar Bergman-kvällar klockan 18.30 med Anders Linder den 4 april, Agneta Pleijel den 10 april och den 18 april samtalar Sten Wistrand, Pär Bäckman och Arne Johnsson.

Det är nu för tredje gången som Agneta Pleijel, en av Sveriges mest framstående författare, skriver direkt för Stadra Teater i Bergslagen. Efter de stora framgångarna 2012 med Pleijels Hör musiken söker efter orden, om Hjalmar Gullberg och 2014 Efter mitt eget huvud, om Agneta Horn gör nu Pleijel sin egna och högst fria dramatisering av Hjalmar Bergmans roman Flickan i frack, premiär 6 juli 2018.

Att vi på Stadra lyckas förena Bergman och Pleijel känns nytt och spännande, säger konstnärlige ledaren Magnus Wetterholm.Under alla tjugo åren på vår Stadrascen, har vi lyft fram många, många olika svenska författarskap. Det är nu spännande att tänka på Hjalmar Bergman, som så ofta lät sin konstnärliga själ ikläda sig kvinnliga gestalter, när han här får möta en modern författare som Pleijel med ett författarskap i myllan av vad det är att vara kvinna idag. Vi tror att Pleijel på ett väldigt kärleksfullt sätt kommer att beskriva denna historia. Och att det blir på hennes alldeles egna fria sätt, säger Magnus Wetterholm

Bergmans roman kom ut 1925 och tar sin början i Katja Kock som till sin studentbal beställer nya kläder i Wadköpings elegantaste butik för att få göra sig vacker, snygg och fri. Men Katjas drömmar inför festen blir slagna i slant av hennes bistre far som bestämt avfärdar alla tankar om nya kläder. Det är istället Katjas bror, känd i Wadköping som stadens stora snobb, som av fadern fått allt det han pekat på. Det är i denna stund som Katja lägger beslag på sin broders frack, klär sig som en man och går iväg på balen. Skandalen är ett faktum.

Pleijel, senast mycket uppmärksammad efter hennes roman Doften av en man, säger om sin pjäs: Flickan i frack, Hjalmar Bergmans muntra miniroman från 20-talet, är en underbar utgångspunkt för en revypjäs. På 20-talet slog ett nytt kvinnoideal igenom: La Garconne, den oförvägna pojkflickan. Sen följde feminismens framstötar för demokrati, Eros och jämlikhet. Med bakslag förstås, krig och totalitarism, fram till dagens duktiga flickor som bränns ut av kraven på sig själva. (…) Flickan som drar på sin brors frack i Örebro vet kanske inte vad hon satte igång, men det var en hel del. Hur blev hon så tuff och varför fick hon gråta så mycket? Musik och dans och försvar för det bästa i människan, som är kärleken.

Hjalmar Bergmans märkligaste roman?

Kom och lyssna på Kerstin Dahlbäck och Jonas Cornell torsdagen den 7 december kl. 18 på Timmermansgården och läs Den tudelade romanen av Magnus Florin från antologin Himmel, helvete och galenskap.

Hjalmar Bergman (Foto: Wikimedia Commons)
Hjalmar Bergman (Foto: SVT Bild)
Hjalmar Bergman (Foto: SVT Bild)
Hjalmar Bergman (Foto: Wikimedia Commons)

Om En döds memoarer av Magnus Florin.

Ur antologin Himmel, helvete och galenskap (red. Anders Clason), Bokföraget Lind, september 2004.

Sidhänvisningar ur Hjalmar Bergman, En döds memoarer, red. Kerstin Dahlbäck, Svenska Akademiens serie Svenska Klassiker, Atlantis, 1995.

I Beate Grimsruds radioteaterpjäs Själen och Sankte Per från i förfjol kommer en nyss avliden människa till himmelrikets port. Där står Sankte Per som en sorts passkontrollant. Han har en viss fråga att ställa, en ren formalitet, sedan ska det bara vara att kliva på. Frågan måste ställas och besvaras, för det finns egentligen inte bara en port utan två portar att välja på, och frågans svar ska leda till rätt port. Frågan lyder: vilket kön hade ni då ni levde? Inget svar hörs från Själen. Sankte Per upprepar frågan: Vilket kön hade ni? Hallå, är ni där? Var ni man eller kvinna? Själen svarar: Kön, det var värre det. Det kommer jag faktiskt inte ihåg. Sankte Per frågar igen: Var ni kvinna eller man? Själen minns inte. Sankte Per säger: vi har bara två kategorier här, höger, vänster. Nå, vad säger ni? Själen undrar om det där med könet inte kan få visa sig med tiden?Nej, det går inte. Sankte Per försöker hjälpa Själen att minnas och han frågar: Stod ni eller satt ni när ni kissade? Själen minns inte, säger att det väl blev en vana. En vana, men vilken?

Låt det bli inledningen till en läsning av Hjalmar Bergmans roman En döds memoarer, utgiven i december 1918. Det blir en skelögd läsning genom ett mycket litet titthål, varigenom man hela tiden bara förmår se en enda liten sak, nämligen en enveten sortering i hälfter, en ständig klyvning, en manisk tudelning, som snart kommer att ge anledning till en hallucinatorisk och utmattande katalogaria.

I tidernas dunkla begynnelse och enligt en obestyrkt och osannolik historia uppdelade romanens urfader generalen och greven Arnfelt en gång i tiden sin egendom i tvenne delar (s. 19) och ur denna ursprungliga uppdelning uppstår en berättelse som slingrar sig runt de båda släkter som ska ha utgått från urgreven, nämligen släkterna Arnfelt och Arnberg – de kyliga planmässiga Arnfeltarna och de bastardartade och misslyckade fantasterna Arnbergarna.

Bastardartade, eftersom Arnbergarnas egen stamfader ska ha varit illegitim son till den gamle greven, det vill säga född utom äktenskapet – och därmed var striden igång om arv och rätt. Med rätten kommer brottet: ett mord begånget av en Arnbergare skulle skipa rätt, en snara och en rakkniv skulle jämka ödet. Hjalmar Bergman låter en krånglig intrig ta fart och när den blir för krånglig drar han inte ifrån utan lägger till så att det blir ännu krångligare. Till sist glider handlingen undan och lämnar plats för en envist hackande mekanisk melodi: klyvnaden i två, båda, tu, tvenne…

Mitt i centrum av denna tudelning finns pojken, ynglingen, mannen som bär namnet Jan. Det är hans memoarer, en döds memoarer.

Tudelningen framstår som storyns första orsak mer än som dess konsekvens. Och den är en smitta som grasserar. Mest fundamentalt visar den sig i uppdelningen mellan två slags livsgärningar: Man kan väl dela gärningarna i tvenne huvudslag: livsgärningar och dödsgärningar. Eller som vi säga: god och ond. (s. 84).

Arnbergarnas mordhandling några generationsled tillbaka var en dödsgärning som fortplantar sig. Den kan inte dö, bara byta gestalt, och dess spöklika väsensform är att orsaka spjälkning, klyvnad, överallt dit dess makt sträcker sig. Redan titeln En döds memoarer bär på tudelningen – för det finns två slags döda, både de som verkligen är döda och de som är döda i livet. (Joh Upp 3:1: Jag wet dina gerningar, ty du hawer namnet, att du lefwer och är död.)

Tudelningens farsot sprider sig ständigt och överallt, i smått som i stort, i tid och i rum, som en orubblig upprepning. Läsaren av En döds memoarer märker till exempel snart att klockan oftare är två än något annat och det utsägs också att den tiden på dygnet är kritisk: tuslaget på natten lär vara ominöst för oss Arnfeltar (s. 371). Berättelsens element verkar sugas in i klockans giftiga tvåslag. En natt – det var vid tu-tiden (s. 87) Just som klockan slog två (s. 147) morfar dog i natt klockan två (s. 168).

Regnbågen hör i romanen alltid ihop med döden, den visar sig mellan ett och två (s. 208) man blir väckt vid tvåtiden på natten (s. 259) jag hörde endast en klocka, som slog två slag (…) Klockan har slagit två. Nu drar vår gemensamma fiende Mikael Arnfelt sitt sista andedrag.

Och är inte klockan två, så är den ändå två: två minuter före fem (s. 278).

Katalogarian är igång och vi är ännu bara i början. Klockans tuslag sprider sig till dygnet, veckorna, månaderna och året: Ännu återstod två dryga timmar (s. 255), jag måste vänta dryga två timmar (s. 347) två långa dagsresor (s. 19) två dygns ohyggliga smärtor(s. 35) snön yrade två dygn i sträck (s. 165) Två dagar före julafton reste Léonie och prosten (s. 240) ett brev antedateras två dagar (s. 359) två veckor i prostgården (s. 36) Under två tysta veckor låg far i en beständig halvslummer (s. 192) för två månader sen(s. 114) två månader vid Rivièran (s. 298) två månaders lön (s. 343).

Alltmedan jag under läsningen bara ser tvåor på sidorna undrar jag om jag inte blundar för treor, fyror, ettor och femmor? Och är det inte snarare något antropologiskt givet med tudelningar och parbildningar, dikotomier och hälfter? Jodå, det också, men det är ändå ohjälpligt: just i En döds memoarer är det underligt gott om tvåor. Och de förökar sig.

I nyssnämnda formuleringen två månaders lön har tudelningens pest börjat sprida sig till pengarnas rike. Också där får den sitt kraftfulla genomslag, i bindande belöningar och transaktioner, ohederliga byten, bedrägerier och hasardspel. När belopp nämns är de företrädesvis tvåtaliga: kompanjonen lämnar mig två hundra i månaden (s. 65) Far lovade honom tvåhundra dollars (s. 68) redan kostat familjen närmare tvåhundra tusen (s. 120)  Då bjöd han mig två kronor (s. 128) far trevar fram en tvåkrona och ger kusken(s. 192) syster Anna hade fått ett stipendium på tvåhundra kronor (s. 192-93) för att med två tusen riksdaler friköpa kristenheten (s. 250) stortjuven Arnfelt som nu bjuder två tusen (s. 250) Två tusen för att begå en låghet (s. 251) en spelvinst är över tvåhundra mark (s. 290) en humbug som inbragte två millioner dollars netto (s. 333) jag räknade genom sedlarna två gånger (s. 343).

Den som nu, trots sin skepsis, går med på att det är gott om tvåor i En döds memoarer, vill nog efter ett slag frampressa frågan: hur medvetet är det? Hur avsiktligt bemänger författaren sin roman med tu och tvenne och båda? Själv får jag en känsla av att det är mer kroppsligt än tankemässigt, mer organiskt än planenligt. Romanen skrevs efter vad man vet på ungefär två och en halv månad på Segelholmen utanför Dalarö. Det är en rätt omfattande roman på ca 370 boksidor i Svenska Akademiens aktuella utgåva. Sätter man sidantalet bredvid tiden måste man säga att det gick undan. Min spekulation är att arbetets intensitet gjorde sitt för att tudelningen med de båda släkterna Arnfelt och Arnberg skulle bli generativ för hela romanens karaktär från struktur till minsta beståndsdel.

Tudelningens smitta slår ned i den mänskliga kroppens gestik, vilket verkar sammanhänga med att den ursprungliga mordhandlingen – dödsgärningen – begicks med de båda händerna som höll i snaran och rakkniven: kammartjänaren Battiste grep med båda händer i bandet och snörde det allt hårdare runt grevens strupe. Med rakkniven fullbordade han sin gärning (s. 20). Typiskt att det behövs två mordredskap, både snara och rakkniv.

De båda urhändernas dödsgärning leder vidare till romanens påfallande uppmärksamhet på just romanfigurernas händer och en lustig betoning av att det alltid rör sig om båda händerna: biskopen slog ifrån sig med båda händer (s. 36) farbror Otto tog sig med båda händer runt huvudet (s. 96) tog båda hans händer (s. 150) med båda händer kring livet (s. 154) Hedda höll båda händerna för ansiktet (s. 207). Även i den lilla enkla gesten att röra vid en mösskärm gör sig tvåtalet gällande: Han (—) rörde med två fingrar vid mösskärmen (s. 189).

Katalogen fortsätter, för tvåpesten sprider sig vidare till det rumsliga: arkitekturen drabbas. Bankdirektören bor i ett vackert tvåvåningshus (s. 122). På Hitrotorp ligger storstugans fönster: två åt norr, två åt söder (s. 156)kammaren är delad i två hälfter (s. 156) man ser huset där far föddes, två handsbredder till vänstern (…) ett vitt tvåvåningshus (s. 157), inga träd utom två väldiga enar (s. 159). Hedda öppnar privathotell i ett rött tvåvånings träruckel (s. 219). En vindskupa blir primitiv bostad med två trästolar och garderober på båda sidor (s. 222).

Förflyttning till Tyskland. Ett visst värdshus är där av betydelse, dess namn är Två Harar(s. 275). I Hotel de Montsousonge tänds ljusen i runda salen två trappor upp, där två stolar är klädda med samma väv som väggarna (s. 304). Visar sig ett rum, så blir de snart två: bredvid spelsalen finns en mindre sal, en tapetdörr förenade de båda rummen(s. 365).

Den rumsliga tudelningen ger plats för tingens dubbleringar: de båda breven (s. 33) på bordet brann två ljus (s. 87) två stolar stodo tomma (s. 127). Ett urföremål av mycket stor betydelse i romanen är en veneziansk spegel från 1500-talets slut och detta urföremålet har delat sig i två, det påstås finnas ett tvillingexemplar, vi har i så fall tvenne venezianska speglar och man vet inte vilken av de båda speglarna, som är den äkta (s. 146).

Saker går itu, kostymer håller inte samman. En bonjour har spruckit över den kullriga ryggen i två flaxande hälfter (s.237). Föremålen har ofta signal- och meddelelsekaraktär (brev, speglar). En annons ska införas två gånger med två dagars mellanskov (s. 277). Två sådana dokument som edra ärade annonser (s. 280) skrev två brev (s. 361).

Vi kommer inte undan att tudelningen också visar sig på personernas nivå. I regel uppträder romanens gestalter två och två. De båda grevarna Arnfelt (s. 27) biskop Arnberg med två söner (s. 36) mina båda ogifta mostrar (s. 49) de båda herrarna kommo överens (s. 72) två långa pojkar (s. 113) oss båda med ryggarna mot varandra(s. 113) två främmande svartrockar och två herrar i uniform (s. 115) mellan två sina söner (s. 146) lika varann som två tvillingar (s. 150) de båda döttrarna (s. 154) båda två ut att leta (s. 179) morbror och far: Arnbergare båda (s. 201) de båda herrarna (s. 223) de båda gamla biskopsduvornas kutter (s. 232) Två pigor tvättade fönstren (s. 254) två främmande mansröster (s. 260) de båda sibiriska hundar, som skulle följa henne (s. 276) två unga präster (s. 287) två uppriktiga vänner (s. 337) tvenne män grepo herr Hansen i skuldrorna (s. 380).

Jag tänker mig Hjalmar Bergman andfådd och kallsvettig vid manuskriptet, med tvåor snurrande framför ögonen.

Den nämnde herr Hansen snubblar i en trappa när den saknar ett par steg och hamnar sedan i kläm mellan två män som griper honom. Klämman mellan två storheter återkommer i romanen på olika sätt. Modern skriver att hon icke längre orkade gå mellan far och man, tagande slag från båda hållen (s. 72) fadern står vid en gallergrind och håller i två av gallerstängerna (s. 191) där han som barn en gång hade lekt med farbror Otto och blivit hängande med halsen mellan två stänger, som upptill äro försedda med spjutspetsar. Därav ett elakt sår tvärs över strupen. (s. 203). Sonen Jan kläms själv mellan två monster: Båda hade stora, skäggiga, rödbrusiga ansikten och stirrande glaskulsögon, som brillorna förstorade. jag kände mig som en liten mört mellan två havsvidunder.(s. 223).

På sista sidan i romanen läser vi: Alla äro icke levande, som leva; ej heller är döden en port som öppnas endast åt ett håll. Hjalmar Bergman är vänlig nog att ge sina förläggare, uttolkare och recensenter en moral att citera. Historien och historierna i hans roman trängs samman i den porten. Porten är vänd såväl utåt som inåt, den är romarnas och latinets ”janua” (dörr), vänd både mot framtiden och mot det förgångna. Således en januaridörr, ett janusansikte, en dörr där namnet ”Jan” är inskrivet. Hjalmar Bergman delar upp romanen i två delar, kallade Arvet och lagen och Arvet och löftet. Arvet härskar över båda delarna – som trycks som separata volymer. Lagen råder. Svårt att veta något bestämt om löftet.

Romanen och dess värld klyver sig och blir två. Och dess förtätade sinnebild blir den venezianska spegeln som blev två speglar som liksom innesluter romanens Jag, i ett minimalt spegelkabinett som han inte kommer ur. Men redan detta att en av speglarna sägs vara en förfalskning – och romanintrigen låter krossa gammalt spegelglas och byta ut det mot nytt – gör att spegelbilden blir opålitlig. Hjalmar Bergmans spegelvärld öppnar sig mot förställning, maskspel, illusion: en känsla av att verklighetsuppfattningen vilar mer på suggestion än realitet. Tudelningen kanske snarast är ett spegeltrick, där man inte vet riktigt vad som är den virtuella kopian. Kloning pågår. Tvillingexemplar visar sig. Hur skiljer man den ene från den andre? Titeln Den tudelade romanen kanske borde bytas ut mot Den fördubblade romanen? Det är inte klyvningar som sker, så mycket som dubbleringar. Arnbergare och Arnfeltare är noga betänkt rätt lika varandra, det hörs på namnen. Och Hjalmar Bergman hade själv viss möda att skilja feltarna och bergarna åt, det framgår av skrivfel i originalupplagan. Det gemensamma förledet Arn segrar alltid över slutleden felt och berg.

Men finns inget utanför denna slutna tvåenighet? Någonting tredje? Jo, faktiskt, det visar sig att mitt mellan romanens två delar, var och en så präglade av patriarkala arvsordningar, öppnar sig vad Hjalmar Bergman kallar ett mellanspel. Dess rubrik är Léonie. Och Léonie, det är den tillbedda kusinen, Jans ungdomskärlek, hon som Jan kallar den skära flickan för klänningens skull, hon som för Jan blir en halvfantasi, en halvverklighet, hon som Arnbergaren Jan och Arnfeltaren Mikael rivaliserar om. Hon står mellan de två. Just innan detta mellanspel börjar återvänder Jan till den grind där fadern en gång hade fått en skada under lek, hängande med halsen mellan två spjutspetsförsedda stänger. Men avsikten är inte att upprepa faderns öde.

Hjalmar Bergman låter nu Jan befinna sig där vid grinden tillsammans med kusin Léonie. Det är ett slags kliv tillbaka i tiden till en plats i historien. Läsaren inges en känsla av att här skulle storyn kunna skrivas om. Jan är berättaren. Vi stodo båda vid grinden; hon tryckte sin näsa platt mot en av stängerna och jag tryckte min mot stången bredvid. Jag behövde endast vända på huvudet för att nå hennes kind med läpparna. jag gjorde det. Hon i sin tur vände på huvudet och log mot mig. / Vi får inte, viskade hon, far har förbjudit. / Men vi kysste varandra. (s. 209).

Det är ett hack i tiden. Historien stannar upp och skulle kunna ta ny vändning, få en annan mening, vid grinden till det okända möjliga. Men det visar sig att exakt i samma stund har Jans far dött. Fadersödet vann. Klockan slog åter två. Tudelningen härskar.

Han, Jan, Arnbergaren, kommer att fly fältet, gå till sjöss. Hans rival Mikael, Arnfeltaren, gifter sig med Léonie. Jans hämndfantasier bara slår fast sakernas tillstånd. Andra kvinnogestalter i romanen – Sonja, Maurette – besitter samma grad av halvfantasi som Léonie. Jans verklighet rubbar de aldrig.

Återstår slutligen bara allra sista sidans lindrande ord, utsagda av fader Johannes, en predikare under öppen himmel, om hur vår vilja aldrig är vår egen utan vilar i Den Oföränderliges hand: Frukta därför icke din vilja, ty den är icke ditt redskap utan dens, som leder dig. (s. 381). Ett slags löfte ändå. Och därefter memoarernas slutrad: Så sägande, lämnade han mig. Den som vill kan i den raden ändå se ett slut på tudelningens smittsamma spel. Jan blev ju alldeles ensam kvar.

Och vad hände med Själen hos Beate Grimsruds Sankte Per? I sin rådvillhet börjar Själen att invända mot frågans relevans. Kanske finns det andra frågor som kunde ställas? Andra sorteringar? Och hur vet man egentligen om de inpasserande har svarat rätt?

Själen säger: Somliga kan ha ljugit. Somliga kan ha missuppfattat er fråga. Det är egentligen en enda stor röra därinne. Ska ni inte skilja dom ärliga från dom oärliga? Dom godtrogna från dom trogna? Dom äkta från dom falska?

Det slutar med att Sankte Per visst får sparken av Gud som ersätter honom med Själen, vars tur det nu blir att börja sortera. Gud talar om tusen språk. Han lämnar över frågan till människorna själva – det är ni som bestämmer. Men vilken fråga ska då ställas inför valet av port? Porten, förresten, den leder kanske inte bort från livet utan in i livet? Sorteringen börjar i födelseögonblicket.

Själen säger: Jag tar väl den om könet jag med… eller jag tar.. Tusen språk, du, vilka frågor man skulle kunna ställa. Hallå! Om ni kan lite köteknik så börjar vi här någonstans. Två och två!

 

Söndagen den 15 oktober var vi drygt ett femtiotal personer som lyssnade på ett mycket intressant och givande samtal mellan Kerstin Dahlbäck och Malin Ullgren om Chefen fru Ingeborg.. Kerstin Dahlbäck har skrivt fint förord i Lind&co upplaga 2002. Malin Ullman skrev den 10 maj  i DN ett Bokmärket om Chefen fru Ingeborg ”en fantastisk berättelse om borgerskap och undergång som jag aldrig kunnat släppa sedan jag läste den första gången”. Anita König läste ur romanen.

 

 

 

Hjalmar Bergman Samfundet

Medlemsblad 2018:1

Välkomna till vårens program.

Mars

Östgötateatern och Farmor och vår Herre med Marika Lagercrantz, i regi av Pontus Plænge har premiär i februari. Vi har bokat biljetter till söndagen den 11 mars kl. 16 i Norrköping. Vi träffar Marika och Pontus i cafét innan föreställningen där vi sammanstrålar klockan 15 i ett avskilt rum. Många har anmält sig, sista anmälningsdag är 8 februari. För att vara säkra på antalet biljetter ber vi även de som redan har anmält sig att skicka ett mejl till Ingar ingar.ibh@gmail.com eller sms:a 070 4046612 och bekräfta detta. Vi tänker beställa kaffe och räksmörgås (80 kr) till de som önskar och behöver också er bekräftelse på detta!

Vi tar oss till och från Norrköping på egen hand. Vissa har kanske plats i bil vilket också kan förmedlas till Ingar ingar.ibh@gmail.com

April

Årsmötet blir lördagen den 14 april i Örebro.  Årsmötet äger rum på Örebro länsmuseum kl 13.15. Dessförinnan, 12.15, kan de som anmäler sig till Inger exbru@hotnail.com äta gemensam lunch (119 kr) på restaurang Ingeborg på Engelbrektsgatan 20 mitt emot länsmuseet. Tåg går 10.14 från Stockholm.

Sedan får vi en premiär kl 14.30 på länsmuseet med rubriken Kungsköping versus Wadköping – Fredrika Bremer möter Hjalmar Bergman

Hjalmar Bergman Samfundet och Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier presenterar en dramatiserad dialog om sina respektive författare med utgångspunkt från Fredrika Bremers Hertha (1856) och Hjalmar Bergmans Vi Bookar, Krokar och Rothar (1912). Bägge är stadskrönikor och har nära kopplingar till Örebro. Dialogen är skriven av Gunnel Furuland, ordförande i Årstasällskapet.

Evenemanget sker i samarbete med länsmuseet och allmänheten är välkommen till detta celebra möte mellan dessa författare i gestaltning av Pär Bäckman som Hjalmar och Charlotta Åkerblom som Fredrika.

Tips

I anknytning till föreställningarna av Farmor och vår Herre kommer Malin Ullgren och Johan Hilton från Dagens Nyheter i Norrköping den 14 mars och i Linköping den 30 maj tala om Berättaren Hjalmar Bergman, i ett samtal om en man vars berättarkonst etsat sig fast i den svenska litteraturhistorien.

Vi vill också tipsa om en programserie Nyfiken på Hjalmar Bergman på Nora bibliotek med anledning av att Agneta Pleijel bearbetat Flickan i frack för Stadra teater med premiär den 6 juli. Biblioteket i Nora har tre Nyfiken på Hjalmar Bergman-kvällar klockan 18.30 med Anders Linder den 4 april, Agneta Pleijel den 10 april och den 18 april samtalar Sten Wistrand, Pär Bäckman och Arne Johnsson.

Pär Bäckman guidar Aktiva seniorer om Arkitektur och konst i Hjalmar Bergmans fotspår i Örebro den 25 april i Medborgarskolans regi. Tyvärr fullsatt, men det kan väl upprepas?

Maj

Den 19 – 20 maj åker vi på gemensam buss-och båtutflykt i Närke i Hjalmar Bergmans fotspår. Inger Hullberg, Arne Johnsson och Pär Bäckman planerar. Vi startar i Örebro på förmiddagen den 19 maj. Mer detaljer följer. Boka helgen!

6 juli – 5 augusti

Missa inte Flickan i frack på Stadra!

Söndagen den 19 augusti
Samfundet är med på Världens längsta bokbord på Drottninggatan i Stockholm.

Välkomna!       Ingar Beckman Hirschfeldt      070 404 66 12

Medlemsblad Hjalmar Bergman Samfundet oktober 2017
Välkomna till höstens program. 

Först ut är söndagen den 15 oktober kl. 13: Chefen fru Ingeborg

Hjalmar Bergman Samfundet och Timmermansgården inbjuder till ett samtal om romanen Chefen fru Ingeborg och andra starka kvinnoporträtt hos Hjalmar Bergman med litteraturprofessorn Kerstin Dahlbäck och kulturredaktören Malin Ullgren söndagen den 15 oktober kl. 13. Anita König (som var med i TV-serien) läser högt ur romanen. Vi kommer ha bokbord och tillfälle till fika och intressanta samtal. Chefen fru Ingeborg har kommit i många upplagor sedan den först kom 1924 och finns som e-bok. Teve-serien med Mona Malm ligger på SVT Play. Timmermansgården ligger på Timmermansgatan 46 i Stockholm nära Södra station och bussarna 66, 55 och 57

Den 11 november är det Litteraturens lördag på stadsbiblioteket i Örebro 11-17

Där har Hjalmar Bergman Samfundet ett program kallat Om Hjalmar – ett samtal om författaren och personen Hjalmar Bergman mellan Pär Bäckman, Erik Furumark, Arne Johnsson, Sten Wistrand klockan 12.00

Samfundet har också ett informationsbord på stadsbiblioteket.

Årets bokcirkelbok är En döds memoarer. Kerstin Dahlbäck inleder cirkeldiskussionen på Timmermansgården torsdagen den 7 december kl. 18. Boken diskuteras i Örebro den 12 december kl. 16 hemma hos Inger Hullberg, Järnvägstorget 9. Cirkeln är öppen för vem som vill.

I höst spelar Kronobergsteatern Clownen Jac med Eva Britt Strandberg i titelrollen. Låter väldigt spännande. Det finns en turnéplan på nätet.

Östgöta teatern och Farmor och vår herre med Marika Lagercrantz, i regi av Pontus Plaenge har premiär den 24 februari. Vi tänker boka biljetter till söndagen den 11 mars kl. 16 i Norrköping. Marika vill gärna träffa oss efter föreställningen och prata om pjäsen. Vi hoppas träffa Pontus Plaenge också. Meddela intresse snarast till Inger Hullberg exbru@hotmail.com

Årsmötet blir lördagen den 14 april i Stockholm. Programmet inte klart men blir säkert spektakulärt!

I maj åker vi på utflykt i Närke i Hjalmar Bergmans fotspår. Inger Hullberg, Arne Jonsson och Pär Bäckman planerar.

Tidigare i höst hände detta:

Vi firade Hjalmars födelsedag redan den 16 september. Drottningen var närvarande och Pär Bäckman framställde evenemanget livligt och roande för ett drygt 20-tal lyssnare, med intervjuer med Erik Hjalmar Linder och åskådare som tyckte högst olika om skulpturgruppen. Sedan fick vi höra utdrag ur pjäsen Sagan med Anita König och Agneta Ljung. Det var väldigt bra! På det efterföljande ”afternoontea” med härliga scones m.m. så fick vi också en fin bakelse som liknade skulpturen. Då passade vi på att till den duktiga kocken överlämna samfundets gåva till Hotell Borgen, en reproduktion av ett porträtt av Hjalmar

Bergman av konstnären Göran ”art Vargas” Lindgren, som styrelseledamoten Pär Bäckman skänkt till samfundet för att skänka vidare till Hotell Borgen.

 

För styrelsen

Ingar Beckman Hirschfeldt          070 404 66 12

Hjalmar Bergman Samfundet Medlemsblad 2017:2

Kära medlemmar tack för en intressant vår med Hjalmar Bergman och välkomna till en förhoppningsvis lika intressant höst!

Söndagen den 20 augusti klockan 11- 18

Vi kommer även i år ha ett bokbord på Världens längsta bokbord längs Drottninggatan i Stockholm Förra året regnade det förfärligt men det var ändå roligt och vi sålde böcker för 900 kr! Välkomna att besöka oss och om du vill stå bakom bordet hör av dig!

HjBS. Bokbordet aug -16[19799]

 

Vi firar ju alltid Hjalmar Bergmans födelsedag den 19 september. Inte alltid precis på dagen. I år blir det

Lördagen den 16 september kl 13 i Teaterfoajén på Örebro teater.

Rune_Rydelius_Vem_tror_på_sagor_här

Pär Bäckman har intervjuat skulptören Rune Rydelius och berättar om skulpturgruppen Sagan ”Vem tror på sagor här?” som står framför teatern och om dess tillkomst. Därefter läser Agneta Ljung och Anita König ur Hjalmar Bergmans pjäs Sagan. Vi avslutar med afternoontea på hotell Borgen för dem som så önskar, anmälan till Inger Hullberg, exbru@hotmail.com, eller 0706745660.

Söndagen den 15 oktober kl 13  Chefen fru Ingeborg

Malin Ullgren (DN) och Kerstin Dahlbäck samtalar om Chefen fru Ingeborg och andra starka kvinnoporträtt av Hjalmar Bergman på Timmermansgården på Söder i Stockholm. TV-serien Chefen fru Ingeborg med Mona Malm ligger på svtplay.se. Se den igen!

Den 11 november är det Litteraturens lördag i Örebro

Då hoppas vi engagera Sten Wistrand, Pär Bäckman och Arne Johnsson i ett fortsatt samtal om Hjalmar Bergman och också får ett föredrag av Hjalmar Bergman-kännaren Erik Furumark.

Årets bokcirkelbok är En döds memoarer som vi diskuterar i november/december både i Stockholm och i Örebro.

Glöm inte att gå med i Facebook-gruppen Hjalmar Bergman och hans vänner! Eller att kolla på vår hemsida. Där ligger nu en intressant artikel av Kerstin Dahlbäck! Där ligger också Måns Hirschfeldts presentation av Carl Fredrik Reuterswärd från programmet på Dansmuseet i våras

På årsmötet hade vi ett pangprogram också, då vi visade Flickan i frack med stumfilmspianist på biografen Roxy i Örebro. Salongen var fullsatt. På årsmötet valdes en ny styrelsemedlem Helena Cho Györki och vi avtackade Anna Wolodarski och Dan Danielsson revisor med varsitt bokstöd.

Ingar Beckman Hirschfeldt, ordf.

ingar.ibh@gmail.com, 070- 404 66 12